Ellen Bernes, f. Skog (1885–1952)

	Ellen Skog 1908

I september 1885 föddes dottern Ellen Elisabeth i Karlskrona som det sista av skomakaren Johan Skogs och hustrun Judiths sju gemensamma barn. Bara två av de äldre syskonen, brodern Karl och systern Berta, var då fortfarande i livet. De fem andra hade alla dött i späd ålder.

Familjen bodde i en arbetarbostad på Björkholmen tillsammans med ett femtontal andra familjer.

Ellens skolgång upphörde när hon var tolv år gammal.

När Ellen var 13 år gammal avled hennes far. Familjen hade vid det laget flyttat till ett litet hus på Möllebacken i centrala Karlskrona, där Ellen snart var ensam kvar tillsammans med modern sedan de äldre syskonen flyttat hemifrån. Ellen utbildade sig till sömmerska, inredde syateljé i hemmet och anställde ett par ”syflickor”.

Ellen i 18-årsåldern, år 1904
 

Ellen med systern Berta (till vänster) och svägerskan Matilda Andersson (till höger), som var gift med Ellens bror Karl. Matilda avled 1911, bara 30 år gammal, men Ellen och Berta levde båda till 1952 och höll kontakt livet igenom.

När Ellen var i 25-årsåldern träffade hon underofficerskorpralen Edvin Fransson. Paret gifte sig på hösten 1911, och Ellen flyttade då till Nya Varvet i Göteborg, där Edvin hade börjat tjänstgöra vid kustartilleriet. I oktober 1912 föddes sonen Stig på ett privat förlossningshem i närheten.

Åren 1911–15, då Edvin tjänstgjorde på Nya Varvet i Göteborg, bodde familjen i en lägenhet på bottenvåningen (markerad med pil) i den så kallade Kastmanska villan på Långedragsvägen.

Fyra år senare överfördes Edvin till kustartilleriregementet i Vaxholm, och familjen installerade sig där i en lägenhet på västra Rindö. Dottern Birgit (kallad Bibbi) föddes i Karlskrona år 1917, dit Ellen hade rest för att få hjälp av släkten med barnpassning – under krigsåren var Edvin ofta kommenderad till sjöss.

”Stora trähuset” på Rindö vid Vaxholm. Ellen har ritat kryss vid fönstren i den lägenhet där hon och hennes familj bodde 1916–28. Bilden är tagen kring 1920.

År 1919 antog familjen släktnamnet Bernes, och samma år föddes föräldrarnas tredje och sista barn, dottern Lisbeth, hemma i bostaden på Rindö. Sonen Stig har berättat om tillvaron där:

Vi bodde hela Rindötiden i ”Stora trähuset” och där högst upp, på tredje våningen och på gaveln med utsikt från rummet åt Vaxholmsfjärden och ”Stenhuset”, från köket åt vägen och batterigården.

Det var en relativt rymlig 1-rumslägenhet. När man kom in i tamburen hade man köket till vänster, rummet till höger och en klädkammare rakt fram. För uppvärmningen fanns vedspis och kakelugn. Till bekvämligheterna hörde i övrigt blott elljus och (tror jag) köksavlopp. ”Toapaviljong” fanns i skogen, dit avstånd och mörker avskräckte. Övriga toabestyr fick man klara med kommod.

I rummet fanns utom den stora föräldrasängen (engelsk järnsäng av klassisk typ), klädskåp, byffé, byrå, skrivbord – allt i mahogny (eller valnöt?) och möjligen redan inhandlat i Göteborg. Därtill troligen redan nu en stoppad, högryggad, bäddbar s.k. ”inventionssoffa”, vilket allt bör ha gjort rummet ganska övermöblerat.

I köket fanns det enkla fällbara matbordet plus fem pinnstolar – allt rödmålat, troligen av pappa. Här låg också vi tre barn nattetid. På svalen utanför ingångsdörren fanns det stora isskåpet i trä med galvaniserad plåtinredning.

Till lägenheten hörde vindskontor och vedbod (i husets höga stenfot). Vatten måste hämtas från gårdspumpen belägen mellan Stora trähuset och Stenhuset. Till återkommande rutiner, som även vi barn efter förmåga deltog i, hörde promenader med vattenhink, sophink och vedkorg. Möjligen också hemtransport av isblock till isskåpet från isstacken nere i dälden ovanför varvsstängslet. Säkerligen ofta hämtning av mjölk i bleckspann från affär vid Hamngatan i Vaxholm, en något omständlig historia (färjtransport!).

Mamma blev husmor/hemmafru på heltid – ett strävsamt jobb eftersom barnskaran tilltog medan moderna bekvämligheter saknades. Inköp medförde alltid tidskrävande resor till Vaxholm, ibland Stockholm. Eftersom hon hade sömmerskeutbildning gjorde hon alla klädreparationer och sydde troligen nytt till barnen. Grannfruarna hjälpte hon med råd och dåd, men jag tror inte att hon åtog sig lönsömnad.

Till mammas värsta jobb hörde nog tvätten – arbetet vid den stora bykgrytan i den gemensamma tvättstugan vid stranden (avstånd ca 150 meter), jobbet med klappträet ute vid den låga klappbryggan, vintertid i direkt kontakt med iskylt vatten, upphängningen av de dyngsura plaggen på tvättlinorna vid stranden med efterföljande strävan att rädda dem undan vädrets makter.

Men Stig berättar också att Ellen emellanåt ”gick på kafferep (ev. förstärkt med 'Grådask')”, och att hon var musikintresserad och ”sjöng tidens visor ('Kors på Idas grav' o.d.) till eget ackompanjemang på gitarr (inköpt av bror Karl i Spanien på långresa med Fylgia)”. Trots familjens magra inkomster köpte föräldrarna dessutom ett piano, troligen husets enda.

Nästan varje år tillbringade Ellen och barnen en sommarmånad i Karlskrona, ibland i modern Judiths stuga på Möllebacken men oftast hos systern Berta, av Stig beskriven som ”gulblek och sliten men gedigen”. Berta var gift med flaggstyrmannen Gustav Andersson och hade sex barn i samma åldrar som Ellens. För barnen blev Ellen känd som ”moster Tella”.

Ellen (till vänster) med systern Berta (till höger) och några av deras barn vid gubben Rosenbom utanför Amiralitetskyrkan i Karlskrona i början av 1920-talet. Det är Ellens son Stig Bernes som vilar sig mot gubbens hatt.

Under sina vistelser i Karlskrona besökte Ellen och barnen också brodern Karl med familj och mostern Hilda, som var gift med Otto Hansson, kallad Vega-Hansson.

Ellens bror Karl med sin andra hustru Lilly, deras gemensamma dotter Lilly
(i knäet) och Karls barn i äktenskapet med Matilda Andersson. Karl, som var flaggstyrman, avled 1930, medan hustrun Lilly levde till 1977. Bilden är från 1916.

I samband med en kraftig nedskärning av kustartilleriet valde Edvin och Ellen år 1928 att flytta till Växjö. De hade inte minst barnen i åtanke – båda föräldrarna var måna om att ge dem bättre utbildningsmöjligheter än vad de själva hade fått.

	Ellen och Edvin med döttrarna Bibbi och Lisbeth utanför huset på Karlavägen i Växjö 1935

I Växjö bodde familjen från och med 1929 i en trerumslägenhet på andra våningen i ett hus vid Karlavägen 5. Lägenheten var utrustad med vatten, avlopp, tvättrum och centralvärme, men badrum saknades, och toaletten fanns utomhus.

Barnen började alla i nya skolor och fick genast fullt upp att göra, medan Edvin efter en tid fick arbete som biografvaktmästare, förutom att han periodvis fortfarande tjänstgjorde vid kustartilleriet i Vaxholm. Även om döttrarna hjälpte till vilade hushållsarbetet liksom tidigare mest på Ellen, som i början fick problem med att hitta nya väninnor.

Edvin och Ellen under sin tid i Växjö

Barnen Lisbeth, Stig och Bibbi vid Lisbeths studentexamen 1938. Att alla tre barnen kunde ta studenten var till stor glädje och stolthet för föräldrarna. Själva fick Ellen och Edvin aldrig möjlighet till något sådant, trots att båda tycks ha haft såväl fallenhet som intresse för studier.

Krigsutbrottet 1939 medförde att Edvin åter blev inkallad, trots att han vid det laget hade gått i pension. I februari 1940 var han förlagd på Korsö i Stockholms ytterskärgård, och i ett brev till honom berättar Ellen då om sin tillvaro i Växjö:

I torsdags var fru Jungner, Gudmundson och jag på teatern, det var ett sällskap från Finland som spelade. Teatern nästan fullsatt, vi satt på di billigaste platserna, 2:15, annars var där från 12 kr. Jag tyckte att det var mycket vackert och Du förstår ju vilken stämning där var med tal och leverop. Det var ju en stor upplevelse för min del att gå på teater och så en sådan kväll t.o.m.

Idag är det ett förtjusande väder men 13 gr. kallt. Lisbeth har just nu gått, varit hemma till frukost, dom skulle ha Runebergsfestligt i e.m. I går var Ingrid Molin och hon ute och åkte skidor, var sen här och drack kaffe.

Mött skom. Olsson, han frågade efter Dig, väl att vi slapp från honom, jag skall just nu gå med ett par skor åt mig innan det blir dyrare igen (fasligt vad allt springer i höjden), sen skall jag göra i ordning en vardagsklädning åt mig. I förra veckan sydde jag om en till Lisbeth, den kassörskan sydde för några år sen, den hade blivit för liten, nu blev den som ny.

Har inget att skriva i dag, här händer ju inget. Skriv och tala om lite om Dig själv, ”hur det är i kölden”! Såg i en tidning hur det arbetas kring knutarna där Sally bor. Bara lilla Växjö som är sig likt.

	Ellen i sin lägenhet i Stockholm 1950

Edvin insjuknade kort därefter i magcancer och avled i juni 1941. I oktober samma år flyttade Ellen till Borås, där Stig tjänstgjorde som lärare, men sedan Stig lämnat Borås flyttade hon 1944 till Stockholm, där hon hyrde en liten lägenhet på Katarina Bangata 21.

När Stig i december 1950 hade gift sig med Birgit Härlin besökte Ellen ofta Birgits föräldrar på Storgatan i Stockholm. Under en längre vistelse hos systern Berta i Karlskrona vintern 1951 hälsade hon också regelbundet på hos Birgits farmor Jenny, som då bara hade några månader kvar i livet.

Ellen och systern Berta på gamla dagar

I augusti 1952 avled Ellen själv på S.t Eriks sjukhus i Stockholm, drabbad av dubbelsidig lunginflammation. Vid begravningen hedrades hennes minne med blommor från ett påfallande stort antal bekanta, förutom de närmaste också en rad släktingar till svärdottern Birgit samt vänner från Karlskrona, Vaxholm, Växjö, Borås och Stockholm.

Ellens och Edvins urnor är gravsatta i kolumbariet i Gustav Vasa kyrka i Stockholm.

Källor:

Minnesanteckningar av Stig Bernes.

Efterlämnade betyg, brev och andra dokument i original.

Kyrkoarkivalier från Karlskrona stadsförsamling, Nya Varvet, Västra Frölunda, Älvsborg, Vaxholm, Växjö domkyrkoförsamling, Växjö landsförsamling och Stockholm Katarina.