Sven Mattisson Flacherus ( –1691)

Kyrkoherde med ofördelaktigt eftermäle

Sven Mattisson var bondson och växte av allt att döma upp i Slätt i Hornaryds socken nordost om Växjö. Han fick möjlighet att studera i Uppsala och tog magisterexamen där 1642. Hans avhandling, kallad Disputatio civilis de principis in repub. officialibus seu vicariis, utgjordes av en liten skrift på 15 sidor som diskuterade högre ämbetsmäns roller.

Sven blev sedan präst vid amiralitetet, och 1650 tillträdde han en tjänst som kyrkoherde i  Nöbbele strax söder om Växjö. Vid det laget hade han antagit namnet Flacherus. I officiella sammanhang använde han den latiniserade namnformen Sveno Matthiæ Flacherus. År 1655 bevistade han riksdagen, och 1673 utsågs han till prost i Konga härad.

Dock var han ingen prydnad för sitt ämbete. I Växjö stifts herdaminne sägs att

vad samtida handlingar annars berätta är för honom icke fördelaktigt. Han anklagades och straffades ofta för varjehanda förseelser. 1664 klagades, att han olovligen tagit ur prostetunnorna i Torsås kyrkohärbärge; 1674 dömdes han av hovrätten till dryga böter, dels för utvräkandet av Konga tingskista ur Nöbbele sakristia, dels för skymfligt skrivsätt mot häradshövdingen Paul Rudebeck; 1675 och 1678 fick han ävenledes plikta för ”injurier” och äreröriga beskyllningar mot olika personer. Sistnämnda år suspenderades han bl.a. för försummelse att administrera sakramenten åt sedermera avlidna församlingsbor. En söndag bannlyste han offentligen regementsskrivaren Jöran Brantings på Orraryd svärmoder med följande ord: ”I dag, som är den 8 febr. 1685, bannlyses första gången Elisabet Bengtsdotter utav detta heliga rummet för hela församlingen, uti vilket hon skall bliva, för det hon skaffat sig någre falska lögndomar till att befria det för någon tid sedan henne beskyllte och om halsen varande tjyveri” o.s.v. Året förut hade han förklarats avsatt, närmast av den anledning, att han i en predikan bestraffat en åhörare för tjuvnadsbrott, ehuru detta icke kunde bevisas. Han benådades 10/9 1685, ”därtill k. m:t blivit bevekt av mag. Svens föregivande om sin barndom på nytt, måls och minnes förfallande ...” Flacherus återkom dock ej till Nöbbele utan erhöll livstidspension och bosatte sig i Nottebäck.

I Nottebäck flyttade Sven in på Mysinge Östergård, som tidigare hade ägts av hans far. Tillsammans med sin dåvarande hustru Elisabeth hade Svenår 1652 köpt gården av sina syskon för 150 daler silvermynt. När han i slutet av 1680-talet till sist flyttade dit var Elisabeth avliden sedan många år,men han hade gift om sig med Sigrid Spaak, dotter till kyrkoherden Petrus Spakius  i Åseda.

Den pension som Sven fick måste ha varit mager – i 1691 års mantalslängd beskrivs han som ”utgammal och alldeles utfattig”. I juli det året avled han på gården i Mysinge. Ett par månader senare avled även hustrun Sigrid. Efter den gemensamma begravningen i Nottebäck ”fördes deras lik till Nöbbele kyrka där de i sakristian hade sin grav och kommo till vila”.

Noteringen om Sven Flacherus i Nottebäcks församlings dödbok för 1691 ser ut så här och lyder som följer: ”Ärevördige och höglärde Magister Sven Flacherus, fordom prost över Konga härad och pastor i Nöbbele, vilken i Herranom avsomnade på sin gård i Mysinge d. 14 juli uti en hög ålder, mätt av leverne och trötter av stor motgång som honom på hans ålderdom pågick. Dock tålig och saktmodig till sin förlossnings dag.”

En son till Sven, Johan Flacherus, blev kyrkoherde i Reftele, medan sonen Enoch betecknades som ”mindre vetande” och hamnade på Växjö hospital. En dotter, sannolikt kallad Sara, gifte sig med bonden Daniel Jonsson, som flyttade till Mysinge Östergård på 1690-talet. Paret bodde sedan där livet ut och fick efterkommande som blev kvar på gården in på 1800-talet.

Källor:

Kyrkoarkivalier från Nottebäck.

Mantalslängder från Nottebäck.

Växjö stifts herdaminne, del IV.

Göta Hovrätt, Advokatfiskalen Kronobergs län, EVIIAAAD:17 (1652), bild 10.

Uppvidinge häradsrätt, AIa:8 (1712-1715), bild 295.