Carl Johan Berg (1818–1893)

Blockmakare vid Karlskronavarvet


Den 5 februari 1818 får Johan Peter Berg och hans hustru Catharina sitt andra barn, en pojke som får namnet Carl Johan. Fadern tillhör den fjärde generationen av hampspinnare Berg vid Karlskrona örlogsvarvs repslagarbana. Någon femte generation i just det yrket blir det inte, men att Carl Johan ska arbeta på örlogsvarvet ligger uppenbarligen nära till hands: Han är inte mer än tio år gammal när han år 1828 får anställning där.

Efter en tid som lärling antas Carl Johan år 1836 som blockmakargesäll, en syssla som han sedan kommer att fortsätta med under hela sitt yrkesverksamma liv. Hans uppgift blir alltså att svarva till block av de slag som behövs i stort antal i segelfartygens riggar.

Någon skolgång att tala om kan Carl Johan knappast ha hunnit med. Vid ett husförhör i början på 1840-talet, när han är vuxen, antecknar prästen att han ”läser svagt”.

Vid det laget är Carl Johan gift med Fredrika Håkansson, dotter till kronomatrosen Olaus Håkansson. Fredrika är några år äldre än sin make och har tidigare fått ett dödfött barn utom äktenskap. Paret får fem barn under åren 1840–52, däribland dottern Judith.

Två svåra slag drabbar Carl Johan i slutet på 1850-talet. Hans äldsta barn och ende son, Carl Alfred, som blivit 18 år och gått till sjöss som jungman, faller den 2 augusti 1858 ned från en fartygsmast och slår ihjäl sig. Drygt ett år senare avlider hustrun Fredrika i ”blodgång”, 48 år gammal.

Bouppteckningen efter hustrun vittnar om ett enkelt men inte utfattigt hem. I lösöret ingår en vävstol med allehanda tillbehör, som naturligtvis använts av Fredrika, men också hyvelbänk, svarvstol och en hel del verktyg. Liksom de flesta andra hantverkare vid varvet förutsätts Carl Johan själv hålla sig med sina arbetsredskap, och sannolikt utför han i själva verket en stor del av sitt arbete hemma. Han är sedan några år bosatt alldeles utanför varvsmuren, vid Fängelsegatan (nuvarande Chapmangatan) på Björkholmen. Carl Johan äger fastigheten, men den är intecknad upp över taknocken.
 
Carl Johan Bergs hus på 1800-talet

Carl Johan Bergs hus på Chapmangatan 20 i Karlskrona,
sannolikt avmålat någon gång under senare delen av 1800-talet.

 

Samma hus i dag

Huset står kvar än i dag. Så här såg det ut sommaren 2002.

Halvtannat år efter Fredrikas död gifter Carl Johan om sig. Hans nya hustru heter Carin Jönsson och härstammar från Augerum strax utanför Karlskrona. De får 26 år tillsammans, men på sin ålders höst, år 1887, mister Carl Johan också sin andra maka. Sex år senare avlider han själv, 75 år gammal.

Kyrkböckerna och varvsrullorna har inte mycket att säga om Carl Johan Berg som person, men av en händelse får vi en glimt av honom i en liten bok av H.I.V. Cedergren, En björkholmspojkes minnen:

Den välsignade solen, som alltid slösande strött sitt gull över Blekinge och sjömansstaden, torkade slutligen undan vårfuktigheten, så att  topptiden  kunde börja. Det fanns en utomordentligt stilig provkarta på toppar under min barndomstid. Man kunde genast avgöra, om vederbörande snurrelement var svarvat på Möllebacken, på Västerudden eller på Björkholmen. De sistnämnda igenkändes genast på sin stiliga form, som mästaren ”Toppa-Berg” var ensam om att mana fram ur sina välbehandlade träämnen, och mången ihågkommer nog, liksom jag, hur man under väntansfylld spänning i gubben Bergs lilla verkstad kunde följa arbetet i den gamla trampsvarven, då gubben trollade fram såväl sin specialitet ”stenhopparen” som andra snurrande släktingar, och ingen glömmer nog med vilken innerlig skälmskhet han mottog den låga tributen för alstret av sin svarvningskonst  –  i genomsnitt 5 öre  –  och hur han på skämt kunde låta toppen försvinna, innan den hamnade i den åtrående pojkhanden.


Källor:

H.I.V. Cedergren: En björkholmspojkes minnen (1930).

Kyrkoarkivalier från Karlskrona amiralitetsförsamling och Karlskrona tyska församling.

Flottans arkiv, Rullor flottan 1635-1915, Timmermansrullor.

Karlskrona örlogsvarv, Ekipagedepartementet, Handl. J Ia.

Bouppteckningar (Karlskrona rådhusrätt och magistrat FIIa:71, s. 219; FIIa:103, s. 190).