Hampspinnarsläkten Berg från Karlskrona innefattade sammanlagt tio personer som arbetade på örlogsvarvets repslagarbana, från mitten av 1700-talet och hundra år framåt. På släkttavlan ovan har jag med mörkgult markerat de medlemmar av släkten som tjänstgjorde på repslagarbanan.

Via döttrar och hustrur är släkten förbunden med andra hampspinnarsläkter, såsom Moberg och Lundgren. Även sådana förbindelser finns med på släkttavlan. Med blekare färg har jag ritat in några av de kvinnor som utgjorde länkar mellan de olika släkterna, liksom några mer sentida ättlingar.

Hampspinnarsläkten Bergs stamfar heter Peter Jansson Berg. Han är född på Öland omkring år 1722. Vid 21 års ålder, år 1743, antas han som hampspinnare vid repslagarbanan på Karlskrona örlogsvarv.

Snart bildar Peter Berg familj. Hustrun heter troligen Catharina, och paret får under åren 1746–62 sex söner. Åtminstone från senare delen av 1760-talet är familjen bosatt på Lilla Björkholmen, vid nuvarande Gasverksgatan.

Peter Bergs två yngsta söner dör i unga år, men de fyra äldre går alla i faderns fotspår. Den äldste sonen, Johannes Berg, antas år 1761 som profoss (dvs. vaktmästare eller uppsyningsman) vid repslagarbanan. Han är anmärkningsvärt ung för en sådan syssla: Den ålder han uppger vid antagningen är 17 år, men i verkligheten är han inte mer än 15. Fyra år senare börjar han i stället likt fadern arbeta som hampspinnare.

Vid det laget finns också brodern Sven Berg på repslagarbanan. Femton år gammal antogs han år 1764 som hjulvändare, en enklare medhjälparsyssla som varvet inte anser sig behöva betala – i stället är det hampspinnarna själva som får stå för hjulvändarnas ersättning. Efter en tid arbetar dock även Sven som hampspinnare. Den tredje av bröderna, Erik Berg, ansluter sig till hampspinnarskaran år 1767.

Interiör från repslagarbanan.  Foto: Claes Bernes (1999).

I 1770 års rulla över repslagarbanans personal finns samtliga bröder med, liksom även fadern: Lillebror Samuel Berg har då sedan ett år arbetat som hjulvändare. Bland den övriga personalen finner vi också bansnickaren Nils Berlin, besläktad med underofficerssläkten Härlin.

Vid den här tiden börjar sönerna bli gamla nog att själva bilda familj. Johannes gifter sig 1770 med timmermansdottern Rebecka Cecilia Löfgren. De bosätter sig i grannfastigheten till det hus på Lilla Björkholmen där Johannes vuxit upp.

Ungefär samtidigt gifter sig brodern Sven med Sara Magdalena Lundgren, dotter till hampspinnaren Magnus Lundgren. Några år senare gifter sig också Erik och Samuel – deras hustrur heter Catharina Staf respektive Maria Elisabet. Samuel har då börjat arbeta som hampspinnare liksom sina bröder.

Hampspinnarbröderna får under 1770- och 1780-talen en lång rad barn – den tredje generationen Berg. Johannes får sju barn, Erik åtta, Sven sex och Samuel fem. Men barnadödligheten är förfärande. Av Johannes sju barn är det bara två som uppnår vuxen ålder. Fyra av de fem barn som Johannes mister avlider i smittkoppor. Två av dem dör i denna sjukdom under loppet av en och samma dag, den 31 augusti 1784. Det ena barnet hade hunnit bli fyra år, det andra bara ett halvår.

Samuels familj råkar ännu värre ut. De drabbas av den farsot – sannolikt tyfus – som drar fram över Karlskrona åren 1788–90, dvs. under Gustav III:s ryska krig. Smittan kommer till staden med hemvändande soldater och båtsmän som varit förlagda under vidriga förhållanden. Inom fyra månader på våren och försommaren 1789 dör först Samuels hustru, därefter Samuel själv, kort därefter de två yngsta barnen och slutligen det äldsta av barnen. Under samma period dör också Samuels båda föräldrar, Peter Jansson Berg och hans Catharina, samt ett av brodern Sven Bergs barn. De angivna dödsorsakerna varierar – småbarnen uppges ha dött i rötfeber, Samuel själv i hetsig feber, hustrun i fläckfeber och de båda föräldrarna av ålderdomssvaghet – men det mesta talar för att det var fråga om en och samma epidemi i alla dessa fall.

Inte heller Sven och Erik Berg blir särskilt gamla. Erik dör år 1792 i hetsig feber, 41 år gammal, medan Sven dör i lungsot 1796 vid 47 års ålder. Johannes hinner dock bli 64 år innan han år 1808 avlider i gulsot.

Vid det laget finns emellertid den tredje generationen Berg sedan länge på repslagarbanan. Johannes äldste son Peter Johansson Berg antogs i själva verket som hampspinnare redan 1788. Innan farsoten slog till året därpå kan alltså sex hampspinnare Berg samtidigt ha tjänstgjort på varvet – stamfadern, hans fyra söner och så denne sonson. Det andra av Johannes två barn som överlevt barndomen, dottern Britta Helena, gifter sig med Anders Moberg, medlem av en annan stor hampspinnarklan.

Till generation nummer tre av hampspinnare Berg hör också Andreas Berg, son till Sven, och Erik Berg, som är son till Samuel och på något sätt lyckades överleva den katastrof som drabbade resten av familjen. Men även denna generation blir tämligen kortlivad: Erik Berg dör år 1810, bara 28 år gammal. Året därpå, mindre än tre år efter sin fars död, avlider Peter Johansson Berg vid 39 års ålder.

Förutom närheten till krig och farsoter bidrar med all säkerhet också fattigdomen till att såväl vuxna som barn far så illa i Karlskrona. Varvets och örlogsflottans anställda har med få undantag låga löner, och liksom alla stadsbor har de begränsade möjligheter att förlita sig på naturahushållning.

De magra villkor som hampspinnarsläkten Berg lever under framträder tydligt i flera bouppteckningar. Enligt bouppteckningen efter Peter Johansson Berg är dödsboets skulder mer än tre gånger större än de ytterligt begränsade tillgångarna. Peter Johansson Berg hann under sitt korta liv få tio barn med sin hustru, timmermansdottern Anna Christina Wahlgren. Det kan låta som en jättelik familj, men som vanligt dog flertalet barn mer eller mindre tidigt. I själva verket var aldrig fler än fyra barn samtidigt i livet. Kanske var det inte mer än två som överlevde till vuxen ålder.

I huset längst till höger bodde Peter Berg och hans familj i början av 1800-talet. Änkan bodde kvar där med barnen en tid även sedan maken avlidit år 1811. I huset längst till vänster bodde sonen Johan Peter Berg på 1830- och 1840-talen. Husen ligger på Nordenskiöldsgatan på Björkholmen i Karlskrona och finns fortfarande kvar. Bilden togs år 1966.

En av de överlevande är äldste sonen, Johan Peter Berg. Och även han blir hampspinnare, liksom sin far, farfar och farfars far. Av okänd anledning har han kommit att skrivas i Karlskrona tyska församling i stället för Amiralitetsförsamlingen, och i tioårsåldern är han elev vid Tyska skolan, där klockaren har till uppgift att undervisa sammanlagt 24 gossar. Tjugoett år gammal gifter sig Johan Peter med den sju år äldre Catharina Börjesdotter från Älmeboda i Småland. De får sex barn, men äktenskapet blir inte lyckligt. Prästen i tyska församlingen noterar att paret lever i missämja och tilldelar dem år 1830 för tredje gången en varning för denna osämja. Johan Peter dör år 1844, femtio år gammal.

Till den fjärde generationen av repslagarna Berg kan vi också räkna Andreas Bergs son Johannes Berg, som i relativt unga år blir banmästare, dvs. förman för hela anläggningen. Inte heller han blir dock särskilt gammal: År 1854 dör han vid fyrtio års ålder, och därmed är släkten Bergs insatser på repslagarbanan till ända.

Källor:

Kyrkoarkivalier från Karlskrona amiralitetsförsamling och Karlskrona tyska församling.

Mantalslängder, Karlskrona.

Swahns tomtarkiv, Blekinge museum.

Bouppteckningar (Karlskrona rådhusrätt och magistrat FIIa:21, s. 309; FIIa:23, s. 705).

Flottans arkiv, Rullor flottan 1635-1915, Timmermansrullor; Varvskontoret, Rullor över timmermans- och hantverksstaterna.

Amiralitetskonsistoriet, ank. brev o dokument 1799-1807.