Christina Nilsdotter Örling (1699–1741)

Vållande till ett spädbarns död

Den 25 juli 1735 firades bröllop i Karlskrona: smedgesällen Herman Minderling gifte sig med skeppardottern Britta Lisken Örling. Minderling hade varit gift en gång förut, och bara åtta månader tidigare, i december 1734, hade han fått en son med den förra hustrun. Sonen fick namnet Herman liksom sin far, men modern avled några veckor senare.

Bröllopsfesten ägde av allt att döma rum hemma hos Britta Liskens syster Christina Nilsdotter Örling och hennes man, timmermannen Germund Carlsson. Huset var fullt med folk, det var mycket mörkt inomhus, och mitt i röran stod Christina och kokade välling till lille Herman och ett av hennes egna barn. Hon hällde upp vällingen i en kruka, och eftersom det var ”trångt i köket och några gäster där varit samlade” ställde hon ifrån sig krukan i vaggan där barnen låg.

Christinas barn var lindat och kunde därför inte röra sig, men Herman började skrika efter en stund. Det visade sig att han hade sparkat till krukan och fått het välling över sig. Kvinnorna som sprang dit blev ”mycket ängslige för barnet”, men ”sedan det stannat med gråtandet, har det fattat till dihornet [ett kohorn använt som nappflaska] och pattat [diat]”. Hermans styvmor hämtade olja eller salva och smorde in honom. Hans far, som kom och undrade vad som stod på, fick höra att det inte var någon större fara, ”varvid han låtit bero och ankomma på sin hustrus försorg att hela skadan”.

Men två dagar därefter var Herman död. Christina ställdes ett par veckor senare inför Karlskrona kämnärsrätt, anklagad för att hon

denne skadan fördöljt, och det på tillfrågan icke velat barnets egen fader veta låta, utan så snart barnet avlidit hava de hastat därmed att detsamma begrava, så att så snart fiskalen härom fått kunskap, har han måst låta barnet upgräva, och av stadsfältskärn besiktiga.

Av allt att döma hade begravningen ägt rum redan samma dag som pojken dog. Inför rätten beklagade Christina olyckan och förklarade att den skett ”oförvarandes [oavsiktligt] och emot hennes vilja”. Men ärendet gick vidare till rådhusrätten, som fann Christina ”skyldig uti en grov oförsiktighet och vårdslöshet”. Hon dömdes ”att stå kyrkoplikt och i sakristian att avlösas [syndaförlåtas]”.

När detta hände var Christina 35 år gammal. Hon avled själv bara sex år senare. Två av hennes barn, Carl Carlsson Herlin och Elin Carlsson, överlevde till vuxna år.

Källor:

Kyrkoarkivalier från Karlskrona amiralitetsförsamling.

Göta Hovrätt, Advokatfiskalen Blekinge län, EVIIBAA:1026, bild 1930, och EVIIBAA:1027, bild 6820 (1735).

Av Claes Bernes

Till antavlan | Hem