Truls Berlin och Marta Nilsdotter

Hösten 1731 gifter sig sjömannen Truls Svensson Berlin med Marta Nilsdotter i Karlshamn. Paret får under de följande åtta åren åtminstone fem barn, av vilka tre dör ganska tidigt. I övrigt vet vi ingenting om mannens och hustruns tillvaro i yngre år.

När Truls Berlin några år senare lite tydligare börjar träda fram ur historiens dunkel har han egentligen redan hunnit försvinna, sannolikt sörjd och saknad av ingen. Någon prydnad för släkten och mänskligheten tycks han inte ha varit. Den tämligen osympatiska bild vi har av honom tecknas i en domboksnotering från Karlshamns rådhusrätt år 1747. Vid den tiden har Truls Berlin varit borta i flera år. Han har farit till sjöss och aldrig återvänt eller meddelat sig med hemmet.

Förutom av hustrun består familjen hemma i Karlshamn av sönerna Nils och Ola Berlin, som år 1747 har hunnit bli 13 respektive 7 år gamla. Marta Nilsdotter har nu ledsnat på att förgäves vänta på sin make. Hon har träffat en ny man, skeppstimmermannen Lars Listerberg, och vill gifta sig med honom. Hon begär därför att äktenskapet med Truls Berlin förklaras som upplöst och att hon själv får rätt att själv förfoga över de ägodelar som mannen lämnat efter sig. Rådhusrätten har inga invändningar: Beträffande "bortowarande siömannen Truls Berlin" konstaterar rätten att

intet hopp synes wara, både för hans ostadig- och liderlighet, så wäl som den förseelse med stöld, han i Finland och Kråkeholm år 1742 begått, hwarföre han i Åbo blefwit afstraffad, och härstädes af Borgarelängden utesluten, at han någonsin återkommer, hälst han under sitt bortowarande, ehuru föreställningar därom till honom i Amsterdam skiedt, ingen kärlek till sin hustrus och barns understöd welat wisa utan i det ställe emot dem låtit förstå hat och wederwillia.

I mars 1747 får Marta Nilsdotter tillstånd av konsistoriet i Lund att gifta om sig, och några veckor senare äger bouppteckning och skifte rum. Bouppteckningen kastar ett skarpt ljus över de förhållanden i vilka Marta levde och hennes söner växte upp. Kontanter saknas, liksom guld-, silver- och tennföremål. Lösöret värderas inte till mer än 63 daler och 7 öre silvermynt, trots att förteckningen samvetsgrant tar upp varje träsked, lerfat och söndrig stol. I en klass för sig i denna förteckning tronar en inmurad brännvinspanna av koppar. Den väger 60 marker (drygt 25 kg), och grundat på ett kopparvärde på 16 öre per mark bedöms den vara värd 30 daler. Hälften av husets tillgångar var med andra ord investerade i brännvinstillverkning.

Hushållet har emellertid också skulder på sammanlagt 93 daler, varav merparten till Marta Nilsdotters tilltänkte, Lars Listerberg. Ändå är ekonomin inte alldeles katastrofal, eftersom boet också innefattar en fastighet, nämligen den lilla gård och tomt vid Ronnebygatan där familjen bodde. Fastigheten värderas till 210 daler, varför boet trots allt slutar på plus.

I maj 1747 gifter Marta Nilsdotter om sig med Lars Listerberg och lever tillsammans med honom i Karlshamn i drygt ett kvartssekel. Hennes son Ola är död när Listerberg avlider år 1773. Sonen Nils Berlin har flyttat till Karlskrona, och nu flyttar även Marta dit. Där avlider hon året därpå. Enligt dödbokens vanligen opålitliga åldersnotering har hon då hunnit bli 66 år gammal.