Sven Håkansson Granbom (1698–1758)

Soldat mellan två krig

När Sven Håkansson Granbom avled i Bäckaby socken år 1758 skrev prästen ned följande levnadsteckning i församlingens dödbok:

D. 3. decemb. begrovs Sven Håkansson Granbom i Rösås Söregård, född 1696 i Värnlanda och Nöbbele socken av ärliga föräldrar, fadren Håkan Gummeson, mod. Anna Svensdotter.

Miste sin fader då han var 2 år gammal, kom därpå till sin farfar Gudmund i Abbhult [Albohult] och Korsberga socken, där han var till han blev något stor och begynte tjäna, såsom först skedde i Ankarsnäs och Korsberga socken, och sedan i Åskog och Bäckaby socken.

Uti den svåra ofridstiden måst utgå soldat år 1716 för Rösås Mellangård. Därvid tjänte uti 26 år, och var både till sjöss och lands med under denna sin tjänstetid. 1742 fick gott avsked, det han troget och väl tjänat.

1721 trädd i äktenskap med dåvarande piga, nu änka Kerstin Gummesdotter i Rösås Sörg. Med henne levat i äktenskap uti 37 år på 1 månad när, och avlat 5 barn; 2ne döttrar äro döda, 2ne söner och 1 dotter leva.

Varit mest frisk. Då och då dock känt sig ont. För 1 månad sedan fick svåra utslag och öppningar på kroppen, varav han ganska stor sveda hade. Lät besöka sig med h.h. [Herrens heliga] nattvard ... denna sjukdom, samt berett sig väl till döden. Avled därpå d. 28 nov., 62 år vid pass gammal. Dödde av tvinsot. Varit en gudfruktig och beskedlig man.

Prästen hade väl intervjuat de efterlevande, och alla uppgifter stämde inte. Sven föddes av allt att döma inte 1696 utan 1698, och inte i Värnlanda utan i Ulvsåkra några kilometer därifrån.

Av mönsterrullorna från Kalmar regemente framgår också att han antogs som soldat år 1721, inte 1716. Liksom övriga soldater i regementet tilldelades han då följande utrustning: Musköt med rem, bajonett, grenadjärbandolärtaska [patronväska] och rem, luntbetäckare, krut och smörjhorn, fängnålar och skruvjärn, hatt, rock, väst, byxor, gehäng, halsduk, skor och värja.

Stora nordiska kriget hade inletts i Svens tidiga barndom, år 1700, vilket sannolikt var anledningen till att han redan vid den tiden miste sin far, som var ryttare. Kriget fortgick sedan under hans hela uppväxt, men det var i stort sett till ända när han blev soldat.

Till Svens lycka höll freden sedan i sig under största delen av hans tjänstgöringstid. Efter tjugo år, 1741, drog Sverige ut i krig mot Ryssland igen, men följande år beviljades Sven avsked. Han var då ”lam i högra handen och oförmögen till vidare krigstjänst”.

Källor:

Kyrkoarkivalier från Bäckaby (främst C:3 s. 257) och Nöbbele (BI:1 s. 31).

Generalmönsterrullor för Kalmar regemente (Västra härads kompani) 1728, 1733, 1739, 1742 och 1744.