Kerstin Gudmundsdotter (1696–1772)

En sedelärande historia

I Bäckaby socken söder om Vetlanda hade prästen under senare delen av 1700-talet för vana att skriva små levnadsteckningar över de församlingsmedlemmar som han begravde. Men när han berättade om änkan Kerstin Gudmundsdotter i Rösås handlade det inte så mycket om hur hon hade levat utan mer om hur hon dog:

Den 4 febr. dödde och den 9 ejusd. [samma månad] begrovs gamla änkan Kerstin Gudmundsdotter uti Rösås Södregård, född in loco [på samma ställe], efter angivande vid år 1696. Fadern Gudmund, modern hustru Lisbeth Andersdotter. Döpt. Kunde läsa i bok uti yngre åren. Gift uti föräldrarnes hus (det hon fick ärva och bebo) år 1721 med avlidne Sven Håkansson Granbom och levde i äktenskap 37 år, samt hade 5 barn, varav 2 söner, 2 döttrar leva. Änka på 13de året.

... sig knappt varit sängliggande av sjukdom förr än annandag jul sistlidne, då hon av vådelig händelse eller grövre vårdslöshet föll i spisen och blev förbränd till högra örat, nacken och högra armen, under det folket var i kyrkan och hon allena hemma, tvivelsutan överlastad av starka drycker, dem hon gärna älskat, och lärer så mycket mer tagit till livs därav, helst [emedan] ett barn samma dag bars till graven ifrån samma gård och stuga. Ett exempel som bör lysa lika sinnade till varning. Hon hade väl strax därpå velat anamma Herrens heliga nattvard, men ministerius in loco [ortens präst] fann det orådeligt, tills hon bättre fick besinna sig.

Herrens ... långmodighet är stor, som lät henne i denna ... ligga över en månad, att betänka sitt själetillstånd, under vilken tid hon säges hava ångrat och avbedit sina förra synder, samt därpå blivit bespisad med ... sacrament. Lekamligt helande(?), som av fältskär förelades att bruka, försummades väl icke; men en gammal kropp, invärtes förbränd, kunde icke längre uthärda de utvärtes plågorna. Uppmanad att sucka och bedja, och ägande ett sunt förnufts bruk dödde. Levat vid 76 år.

Mot slutet är prästens anteckningar om Kerstin Gudmundsdotter inte särskilt lättlästa. Den text som jag har återgett ovan är en tolkning som inte är alldeles fullständig och kanske inte heller alldeles korrekt. Kompletteringar och ändringsförslag välkomnas!

Källa:

Bäckaby C:3 s. 304.