Peter Gisesson (1777–1850)Brukare av magra marker
Själv var Peter född och uppvuxen på Tagel i Drevs socken nordost om Växjö. Tagel var en herrgård, ägd och bebodd av fröken Maria Sofia Rappe. Peters far, Gise Persson, var en av de bönder som brukade gårdens marker. I två omgångar tjänade Peter som dräng på andra gårdar – i femtonårsåldern var han ett år på Arvidsgården i Drev, senare tillbringade han tre år på Andersgården i Hornaryd – men i övrigt arbetade han hemma hos föräldrarna på Tagel. När Peter gifte sig med Elin Nilsdotter flyttade han till hennes föräldrahem, Månsegården i Drev, för att tillträda som hemmansbrukare. Han blev kvar där i tre år, även sedan han hade blivit änkling och bildat en ny familj. Sonen Magnus föddes där 1805. År 1807 flyttade familjen till Pilås Axelsgård i Sjösås
socken, och där föddes
ytterligare tre barn. I Pilås kom Peter och Stina att bo i trettio år,
men Peter förblev hemmansbrukare – gården ägdes inte
av honom själv utan av en bonde i Drev.
År 1837 hade Peter hunnit bli 60 år gammal, men nu skaffade
han
sig för första gången ett eget hemman. Det låg i Brorsmåla i Nottebäcks
socken, någon mil öster om Drev och Pilås. Dit flyttade han med Stina
och parets yngste son. Hans tid som ägare blev inte lång, men han bodde
kvar i Brorsmåla som inhysing till sin död år 1850. Hustrun avled ett
par år senare, och bara två månader därefter dog också hemmasonen Johan. Bouppteckningen efter Peter vittnar om en tillvaro i
fattigdom, för att inte säga armod. Möblemanget bestod av ett matskåp,
en kista, tre stolar, en hyvelbänk och en vävstol. Servisen inskränkte
sig till ett fat och några tallrikar av tenn. De ägodelar som
värderades högst, till 5 riksdaler, utgjordes av fyra sängfällar, det
vill säga skinn med kvarsittande hår, utnyttjade som sängtäcken. Sammanlagt värderades dödsboets tillgångar till 26 riksdaler.
Skulderna uppgick till 31 riksdaler. En av de största skuldposterna, 7
riksdaler, gällde femton kappar råg som Peter hade hämtat från
Nottebäcks spannmålsmagasin, förmodligen för att använda som utsäde.
Svärsonen Johannes Magnusson
hade en fordran på 3 riksdaler och 8 skilling för brännvin, och en
snickare i Skruv krävde 1 riksdaler och 24 skilling för likkistan. *
Peter
Gisesson och hans anhöriga hade ingalunda vistats
ensamma i Brorsmåla – de hade många grannar där, men åtskilliga av dem
bodde i backstugor, och ingen kan ha haft det särskilt gott ställt.
Markerna var magra, och byn, som på 1860-talet hade en befolkning på 8o
personer, är i våra dagar helt övergiven. Jordbruket upphörde på
1950/60-talet, åkrar och ängar planterades med gran eller fick växa
igen, och kvarvarande bebyggelse revs. ![]() En av
husgrunderna i det som i dag återstår av byn Brorsmåla.
På 1980-talet röjde man dock en
del igenvuxna inägor kring den forna bebyggelsen för att utnyttja dem
som betesmark.
Granbestånden har avverkats eller blåst ned, och området ingår numera i
Vithults naturreservat. Det är något oklart
var Peter Gisesson
tillbringade sin sista
tid. Husförhörslängderna från Nottebäck anger att han bodde i
Brorsmåla tillsammans med hustrun och sonen fram till sin död, men
dödboken säger att Peter Gisesson från Brorsmåla avled i en backstuga
tillhörande byn Skruv, som ligger i en annan del av socknen,
och bouppteckningen uppger att både Peter och sonen Johan hörde hemma i
Skruv
Södergård Källor: Uppvidinge häradsrätt, FII:34, s. 1075 (bouppteckning). Länsstyrelsen i Kronobergs län (2014): Skötselplan för naturreservatet Vithult i
Uppvidinge kommun. |