Johannes Magnusson (1807–1861)

Deltagare i skiftet av byn Lökaryd

Magnus Jonsson och Stina Nilsdotter fick hösten 1807 det första av sina sammanlagt åtta barn, en pojke som gavs namnet Johannes. De bodde i Nottebäcks socken några mil nordost om Växjö, i en by som då hette Mysinge men senare döptes om till Rosenholm.

Pojkar på landsbygden förväntades redan i unga år hjälpa till med jordbruket hemma på gården, men Johannes hade uppenbara problem. När han var tolv tretton år gjorde prästen följande notering om honom i husförhörslängden: ”Liten, klen, sjuklig och oförmögen att göra ett ordentligt dagsverke.” Ett liknande omdöme kom när han var i 18-årsåldern: ”Oduglig till lantmannaarbete och behäftad med rötsår.”

Johannes bodde kvar i föräldrahemmet till 1839, då han var 31 år gammal, men då gifte han sig med 27-åriga Lisa Petersdotter, som nyligen hade flyttat till grannbyn Brorsmåla med sina föräldrar. Även Johannes flyttade nu dit, och paret köpte en andel av hemmanet.

Fyra år senare, 1843, flyttade de i stället till Södra Solberga socken, sedan de hade köpt en sjättedel av hemmanet Lökaryd Söregård. Detta var ett så kallat frälseskattehemman – det hade tidigare ägts av en adlig och därmed skattebefriad person som sedan hade avstått äganderätten till dem som brukade gården, mot att de även i fortsättningen betalade en årlig ”frälseränta”, ett slags arrende.

Lökaryd Söregård hade på den tiden fyra ägare. Två av dem ägde var sin tredjedel av hemmanet och hade var sin bostad, medan de båda sjättedelsägarna, Johannes Magnusson och Johan Svensson, bodde i samma hus.

Just vid den tid då Johannes och hans hustru flyttade till Lökaryd genomgick byn laga skifte. Gårdarnas marker hade genom sekler av arvsskiften blivit uppsplittrade i mängder av små och utspridda ägor, vilket försvårade brukandet. Syftet med ett laga skifte var att omfördela och byta ut varje brukares ägor så att de hängde samman med varandra. I samband med ett sådant skifte flyttade man oftast ut en del av gårdarna från byns centrala delar, där de dittills i allmänhet hade legat tätt samlade.

Karta över Lökaryds by, upprättad i samband med laga skifte år 1843. De ljusa områdena nära byns centrum utgörs av åker, medan de klargröna områdena är ängsmark där man hämtade foder till boskapen genom årlig slåtter. De blekgröna områdena i periferin är betes- och/eller skogsmark. De röda strecken är nya ägogränser. Kartan kan studeras mer i detalj här.

Under sommaren 1843 genomförde en lantmätare en noggrann uppmätning och värdering av Lökaryds marker, varefter han föreslog en ny ägoindelning. Även byggnaderna synades i detalj. Beträffande Johannes och den andre sjättedelsägarens hus noterades följande:

Johan Svensson och Johannes Magnusson äga tillsammans stugubyggnaden, 16 ½ alnar lång, 9 ¾ alnar bred och 6 ¼ alnar hög [motsvarande 9,8, 5,8 respektive 3,7 meter], indelad uti förstuga, stuga och kök på nedra botten. Ett murverk och tvenne eldstäder samt ovanpå vind och en kammare med eldstad. 5 större och 3 mindre fönsterlufter. Taket täckt med näver och torv uti behållet stånd. Bodbyggnaden indelad uti tvenne bodar, 11 ½ alnar lång, 8 alnar bred och 4 ¾ alnar hög. Taket täckt dels med näver och torv samt dels med stickor i gott stånd.

Ladugårdsbyggnaden 35 ½ alnar lång, 9 ¾ alnar bred och 5 ½ alnar hög. Taket täckt å södra sidan med ved och å den norra med halm, indelad uti loge, tvenne lador, fähus och stall. Taket nästan odugligt. Väggarne i gott stånd.

Undantagslada 12 alnar lång, 7 alnar bred och 4 alnar hög, taket täckt med näver och torv, bristfälligt. Väggarne brukbara.

Källare välvd av sten, invändigt 7 alnar lång och 4 ½ alnar bred. Taket täckt med bräder uti gott stånd.

En badstuga gemensam till Söregårds åboar, 10 alnar lång, 7 alnar bred och 2 ½ alnar hög, taket täckt med näver och torv uti brukbart stånd.

Före skiftet var gårdarna i Lökaryd tätt samlade (de bruna rektanglarna på den här detaljbilden av skifteskartan är byggnader av olika slag). Norregården syns till vänster på bilden och Söregården till höger. Söregårdens boningshus utgörs av de tre byggnaderna till vänster om vägen. Till höger om vägen finns ladugårdar, bodar m.m. De ägor som tilldelades Johannes Magnusson vid skiftet är markerade med beteckningen Bc.

Den av Söregårdens fyra ägare som hade byggnader i bäst skick fick bo kvar, medan Johannes och de två andra blev ålagda att flytta sina hus till nya ägor. Lantmätaren hade dragit upp gränserna för ägorna ifråga men inte angett vem som skulle bo var. Detta avgjordes i stället genom lottning – sjättedelsägaren Johan Svenssons tre år gamla dotter Anna Lovisa fick i uppdrag att dra lottsedlarna ur en hatt.

För Johannes Magnussons del resulterade lottningen i att han fick mark som sammanlagt innefattade 1,3 hektar åker, 4,8 hektar äng samt 22 hektar avrösningsjord, dvs. betesmark eller skogsmark som inte lämpade sig för odling.

	I slutet av 1840-talet gjorde prästen den här noteringen om Johannes i husförhörslängden, med svag och otydlig skrift. Jag kan inte tolka de två första orden som annat än ”Obarmhertig mot”. Men vad står det sedan?

Johannes och Lisa hade nu varit gifta ganska länge, men först efter sju år, 1846, föddes deras första barn, dottern Stina Maria. De fick ytterligare tre barn under de följande åren, bland dem sonen Frans August, men två av dem dog i späd ålder.

År 1860 lämnade familjen Lökaryd och flyttade en mil österut, till byn Fagerhult i Lemnhults socken. Där blev Johannes och hustrun kortvarigt delägare i ett rusthåll, det vill säga ett hemman som mot skattebefrielse hade åtagit sig underhållet av en ryttare med häst och utrustning.

Redan året därefter köpte de i stället en gård ett par mil längre söderut, i Slättebol i Dädesjö socken, men vid det laget hade Johannes blivit sjuk och hade inte långt kvar att leva. I juni 1861, bara tre månader efter att ha flyttat, avled han av ”treårigt långvarigt maglidande”.

Läs mer om skiftet av byn Lökaryd.

Källor:

Kyrkoarkivalier från Nottebäck, Södra Solberga, Lemnhult och Dädesjö.

Bouppteckning (Uppvidinge häradsrätt FII:39, s. 1011).

Skifteshandlingar från 1844 angående Lökaryd i Södra Solberga socken (Lantmäteriet, Historiska kartor).