Jon Månsson (1747–1815)
Elisabet Gummesdotter (1756–1832)

Jon Månsson föddes och växte upp i Magersryd i Herråkra socken öster om Växjö. Där bildade han också familj sedan han 1774 hade gift sig med Elisabet Gummesdotter från grannsocknen Dädesjö.

Jons far, Måns Persson, kom ursprungligen från Betingetorp i Dädesjö, och 1782 ärvde denne en liten andel – närmare bestämt fem fyrtioåttondelar – av den gård där han hade tillbringat sina första levnadsår. Arvlåtaren, en barnlös änka vid namn Britta Andersdotter, var moster till Måns Persson.

Måns överlät direkt det blygsamma arvet till sonen Jon, som då tillsammans med sin hustru valde att köpa ut hela fastigheten i Betingetorp från övriga arvingar för sammanlagt 266 riksdaler specie. Jon och Elisabet flyttade dit med sina två barn, och i Betingetorp fick de under de följande åren ytterligare sex barn. Två av barnen dog i mässling vid tre månaders ålder, men hälften av barnaskaran överlevde till vuxna år.

Jons och Elisabets fastighet utgjorde en fjärdedel av de ägor som fanns i Betingetorp. En annan fjärdedel ägdes av en änka och hennes omyndiga barn, medan den återstående halvan av ägorna innehades av en adelsman, ryttmästaren och baronen Claes Erik Rappe.

Den här kartan upprättades 1793 i samband med att inägorna i Betingetorp genomgick storskifte. De ljusa områdena är åkrar, medan de klargröna områdena är ängsmark. Bilden nedan visar byggnaderna mer i detalj. Jon och Elisabet ägde hälften av de hus som är markerade med B, och skiftet innebar att de tilldelades ägorna som är markerade med B Nr. 2. De hus och marker som anges med beteckningen A ägdes av baron Claes Erik Rappe. Skifteskartan och tillhörande text kan studeras i sin helhet här.

År 1793 omfördelades byns inägor (inhägnade åker- och ängsmarker) genom storskifte, och Jon fick då anledning att hävda familjens rättigheter gentemot baron Rappe. Av skiftesprotokollet framgår att

delägarne noga och omständligen underrättades om sine igenom storskiftet tilldelte ägor.

Sedan skiftena i synnerhet av Jon Månsson och förmyndaren [för änkan och barnen] Samuel Danielsson blivit nogare granskade ankommo de med berättelse, det de anse sig väl bekommit något drygare utsäde [åkermark] mot vad de förlorat, men anse dock detta tillägg icke svarande mot den bättre och bördigare åkerjorden de förlorat, men tillskriva sådant icke något fel uti taxeringen, eftersom den åkerjorden de i ersättning för den bortbytta erhållit i anseende till läget och åkerjordens naturliga godhet verkligen förtjänar det påförda värdet, utan fastmera hävden [brukandet] och den av förre ägaren övade misshushållningen, av vilken orsak åkerjorden ej så snart kan återgiva den förmodade gröda som hon annars borde, och följaktligen nuvarande ägarne därtill för flere år skulle komma uti lidande intill dess denna åkerjord bleve satt uti fullkomligt gott stånd, varföre ändring yrkas.

HHr [Högvälborne Herr] baron tror att åkerjorden under dess korta äganderätt till hemmanet alldeles icke saknat den hävd och skötsel som verkligen erfordras, men nekar ej heller att den uti förra ägarens hand till någon del blivit missvårdad, och förmodar att sådant vid taxeringen blivit observerat, varförutan ingen synnerlig skillnad uti taxeringen bort äga rum, som redan av övrige delägarne tycks vara medgivet, och påstår [begär] alltså behålla de tilldelte ägorne utan någon rubbning och förändring uti vad som gjort är.

HHr baronen anmäler än ytterligare att om avseende på några års lidande skulle göras i anseende till jordens bättre eller sämre skötsel och brukande, skulle därigenom efter kort tid nödvändigt å ena sidan inträffa vinst och å den andra förlust av ägor; förmodar således att å jordens naturliga godhet endast och allenast vid slikt tillfälle bör havas avseende och ganska ringa på ägarens misshushållning.

Om något avseende, efter gjord yrkan, på ägornes vanskötsel skulle havas eller vidare påstås, förbehåller även HHr baron sig öppet och tydligen bevisa det samma omständighet även då inträffar med den ängsmark som dess lott tillfallit och förut tillhört övrige delägarne, vilken ängsmark såsom hårt slagen icke giver på flere år den avkomst man annars, i avseende på dess naturliga godhet, kunde förvänta.

Efter någon närmare överläggning härom och erbjudet utbyte av äng mot åker medgiver äntligen [slutligen] HHr baronen ändring uti delningen, på det en och var utan rättegång och tidsutdräkt desto snarare må komma i åtnjutande av sine ägor, för att därå använda den uppodling som tycks tjäna.

För Jons och Elisabets del utmynnade skiftet i att de tilldelades 1,8 hektar åker och 8 hektar ängsmark.

Kvar i Magersryd bodde Jons föräldrar och hans ofärdige bror Håkan. När modern Ingrid Håkansdotter avled år 1806 hamnade Jon i en tvist med sin bror som finns närmare beskriven här.

Vid samma tid överlät Jon och Elisabet gården och brukandet i Betingetorp till dottern Stina och hennes man. De bodde kvar på gården som inhysingar, men Jon avled 1815. Elisabet levde till 1832, men kort innan hon dog hade både dottern och mågen avlidit i lungsot (TBC), 48 år gamla.

Källa:

Kyrkoarkivalier från Dädesjö och Herråkra.

Bouppteckning efter Britta Andersdotter (Uppvidinge häradsrätt FII:3, s. 649).

Skifteshandlingar från 1793 angående Betingetorp i Dädesjö socken (Lantmäteriet, Historiska kartor).