Helena Eriksdotter Berlin (ca 1735–1804)

Lördagen den 15 september 1798 utbryter ett gräl mellan en snickaränka och en av hennes grannar på Björkholmen i Karlskrona. Grannen, som heter Lars Ryberg, är högbåtsman vid örlogsflottan. Det betyder att hans tillvaro är tämligen väldokumenterad och för oss efterkommande möjlig att kartlägga, åtminstone vad yrkeslivet beträffar.

Snickaränkan själv är betydligt mera svårfångad. Vi vet att hon föddes på 1730-talet och att hon som flicka hette Helena Eriksdotter. År 1757, vid ungefär 22 års ålder, gifter hon sig med Nils Berlin, snickare vid repslagarbanan på Karlskronavarvet. Paret får tillsammans nio barn under de följande nitton åren. År 1794 blir hon änka.

Mycket mer än så skulle vi inte känna till om Helena Berlin om det inte vore för hennes mellanhavande med Lars Ryberg. Grälet ifråga är en synnerligen trivial och bagatellartad historia, och man kan fundera över vad Helena Berlin själv skulle ha ansett om att efter drygt tvåhundra år bli omnämnd för denna enda händelse. Likafullt ger den en ovärderlig inblick i hennes liv, kortvarig men skarp som en blixtexponering.

Att vi över huvud taget känner till det inträffade beror förstås på att saken dras inför domstol; ja, rentav inför krigsrätt, vilket väl hänger samman med Rybergs anställning. Det blir alltså amiralitetsunderrätten i Karlskrona som vid sitt sammanträde den 27 september 1798 får ta sig an ärendet:

Efter uttagen stämning kärar SnickareEnkan Helena Berlin till högbåtsmannen Lars Ryberg med påstående om Laga answar för det han med oqwäden och skuffander skall henne ofredat och förolämpat, hwaremot högbåtsmannen Ryberg vice versa stämt SnickareEnkan Berlin och av henne yrkat answar för obefogad lagsökning och Rättegångsmissbruk samt öfwad otidighet emot honom, jämte det Parterne ömsom hwarandra fordrat ärsättning för Rättegångskostnader.

Wid detta måls företagande instälte sig bägge Parterne sjelfwa, af hwilka hustru Berlin klagade, at lördagen den 15de i denne månad, då högbåtsmannen Ryberg, som bor i samma qwarter med henne, welat sönderhugga en der inlagd främmad stång, har hon gått ned til honom på gården och bedt honom afstå från slikt företag, hälst stången wore en främmad tillhörig, hwaröfwer Ryberg skall blifwit ond och först neder på gården haft flera hånliga utlåtelser, men som hon genast gått upp i sitt rum har hon ei widare gifwit akt derpå; sedermera och då Ryberg någon stund derefter kommit upp i förstugan och hustru Berlin händelsewis kommit ut från sitt rum, har han å nyo börjat emot henne utfara med skymfelige tillmälen och oqwädinsord, hwaraf hon nu endast kan minnas at han kallat henne Sacramentska gamla täfwa, hwilket oqwäde han 4. till 5. gånger skall emot henne uprepat samt fattat henne i armen och welat rycka henne ut, hwarjämte han skall yttrat, at han förlorat flera matwaror af bröd, ärter och mera, hwilket liksom wille tillräknas henne, ehuru han icke tydeligen yttrat någon beskyllning.

Högbåtsmannen Ryberg förklarade at då han, wid det af Enkan Berlin upgifne tillfälle, skulle sönderhugga til wedbränsle en gammal honom tillhörig stång och en gammal åra, har hustru Berlin kommit ned til honom på gården och fattat honom i armen, med yttrande, at stången wore henne tillhörig och at han således icke fick den sönderhugga; hwarwid han endast skall afwist henne och budit henne skjöta sig sjelf, hälst stången wore honom tillhörig, och med hwilket besked hon då skall gått sina färde, men, då han sedermera sönderhuggit stången och kom up i förstugan, bärande wedstyckena på armen, skall hustru Berlin å nyo kommit emot honom och tilwitat honom at hafwa stulit berörde stång, och nekar Ryberg i öfrigt at på något sätt hafwa förolämpat hustru Berlin, hwilken åter nekade at hafwa tilwitat Ryberg något tjufnadsbrott eller på annat sätt honom ofredat.

Ordet "täfwa" kanske kräver en förklaring: Uttryckt på något modernare svenska betyder det "hynda".

Rätten konstaterar att ingen av parterna kan styrka sina uppgifter och ber dem därför återkomma med vittnen om de vill föra saken vidare. Detta dröjer ett par månader, eftersom Lars Ryberg i mellantiden blir kommenderad till sjöss. Han har hunnit bli befordrad till underskeppare när målet den 12 december kommer upp på nytt. Det framkommer snart att de bådas inblandades upprörda känslor vid det här laget har svalnat. Likväl ska rättvisan ha sin gång, och den här gången har parterna kallat tre vittnen, nämligen

å Enkan Berlins sida Pigan Kirstin Rundqvist och Skepparen Rybergs sida SkeppareEnkan Christina Sjöblom och Pigan Christina Maria Löndqwist, hwilka alla ojäfwade aflade wittnesEden och derefter särskildt hördes

1o  Kirstin Rundqvist, som berättar, at den Parterne emellan förefallna osämja har upkommit derom, at Skepparen Ryberg beskyllat Enkan Berlin hafwa olåfligen tagit mat af en honom tillhörig matgryta, hwartil hustru Berlin swarat, at han skulle wara en tjuf och en skjälm intil dess han om sådan brottslighet kunde henne öfwertyga; men Ryberg har likwäl fortfarit i denne tilvitelse med det yttrande: Jo det har ni gjort tjufkärring och gamla täfwa, samt derefter fattat henne i armen och skuffat till henne, för at få henne in i sin kammare.

2o  Enkan Sjöblom, som berättar, at då Skepparen Ryberg, å den dag Parternes oenighet förefallit, warit neder i källaren och huggit sig några wedstickor, har Enkan Berlin förewitat honom, at han hade stulit de samma från henne, hwarefter hustru Berlin kommit in i rummet, där wittnet tillika med den förras dotter suto och spisade middag, til hwilken sistnämnda hustru Berlin yttrat: Här sitter du, medan Ryberg är neder och stjäler min wed.

3o Pigan Christina Maria Löndqwist, som instämde i lika berättelse med sista wittnet, endast med det tillägg, at detta wittne uplyser den omtwistade weden hafwa bestått i en gammal åra.

Sedan wittnesmålen för hwart och ett wittne särskildt blifwit upläst och af dem ärkände, fingo wittnena afträde.

På domstolens föreställning ärkände nu Skepparen Ryberg friwilliga, at han emot hustru Berlin utfarit med de beskyllningar och oqwäden, som wittnen Rundqwist uti sin berättelse omtalat, hwilket skall händt af en hastig öfwerilning, utan at Ryberg tilltror sig eller will hustru Berlin om något otrohetsbrott öfwertyga, utan sin förhastade utlåtelse återkallar samt ärkänner alt ärligt och godt med henne, i hwilken hastiga öfwerilning han äfwen medgifwer sig hafwa tildelt Berlin ett skuffande, för hwilket alt han underkastar sig laga påfölgd.

Likaledes förklarade nu Enkan Berlin, at hon emot Skepparen Ryberg fält de 4 oqwäden, som wittnet Sjöblom uti sin berättelse omtalat, men hon hwarken will eller tilltror sig öfwertyga Ryberg om något otrohetsbrott, utan återkallar de honom i förhastande gjorde tillwitelser, och ärkänner alt ärligt och godt med honom, samt i öfrigt lämnar målet till Rättens pröfning.

Amiralitetsunderrätten begrundar det anförda och meddelar därefter följande salomoniska dom:

Hwad uti detta mål förekommit har Amiralitetsunderrätten behörigen öfwerwägat, och hwad först beträffar den af Enkan Berlin emot underskepparen Ryberg förde klagan, så emedan Ryberg dels genom Edeligen afhördt wittne och dels genom friwillig bekännelse blifwit förwunnen, at under en Parterne emellan upkommen oenighet hafwa emot Enkan Berlin utfarit med fyra oqwädinsord och tildelt henne ett skuffande, altså och med stöd af 35 Cap. 4 § och 60 Cap. 6 § MissgerningsBalken pröfwar Amiralitetsunderrätten rättwist det skall underskepparen Ryberg böta för fyra oqwädinsord, efter 24 sk. för hwarje, tillsamman Twå Riksdaler och för ett skuffande 24 sk. till treskiftes imellan AmiralitetskrigsmansCassan, Rätten och målsäganden.

Widkommande därnäst underskepparen Rybergs emot Enkan Berlin instämde vice versa käromål, så emedan äfwen hon genom 2ne wittnens sammanstämmande utsagor blifwit förwunnen, at wid ofwannämnde oenighet hafwa emot Ryberg utfarit med 4. oqwädinsord, fördenskull och med stöd af ofwan sist åberopade Lagens rum pröfwar Amiralitetsunderrätten tillika rättwist, det skall hon Helena Berlin böta efter 24 sk. för hwarje oqwäde ett sammanräknadt belopp af Twå Riksdaler, till treskiftes imellan AmiralitetskrigsmansCassan, Rätten och målsäganden. Sluteligen och som Parterne ömsom winna och tappa, ty warda Rättegångskostnaderne dem emellan qwittade, likmätigt 21 Cap. 4 § RättegångsBalken.

Med historiens facit i hand kan vi notera att det inte bara är detta gräl och denna rättegång som knyter samman Helena Berlin och Lars Ryberg. Den sistnämnde är vid tiden för rättegången ungefär 37 år gammal. Sedan två år är han gift med den tio år äldre Sigrid Håkansdotter, änka efter en båtsman. Med denne båtsman hade Sigrid en dotter vid namn Carin, som vid det här laget är elva år gammal. Carin har alltså nu fått Lars Ryberg som styvfar, och hon har också övertagit dennes efternamn.

Helena Berlin är ju betydligt äldre än Lars Ryberg och har redan hunnit få ett antal barnbarn. Ett av dessa barnbarn är jämnårigt med Carin Ryberg. Det är en pojke som heter Carl Fredrik Herlin. Han är sedan flera år skeppsgosse och har en lysande underofficerskarriär framför sig.

År 1809, elva år efter intermezzot på Björkholmen, gifter sig Helena Berlins dotterson Carl Fredrik med Lars Rybergs styvdotter Carin. Men då har Helena Berlin redan varit död i fem år.