Christman Carlsson ( 1684)

Delägare i Skäraskog men inte i gårdens ekar


Christman Carlsson levde på 1600-talet och bodde i Skäraskog i Lenhovda socken nordost om Växjö. Hans dopnamn lär vara fornnordiskt, en sammansättning av ”Kristus” och ”man”. I våra dagar har det nästan helt fallit ur bruk, men på Christman Carlssons tid förekom det här och var i hans hemtrakter. Hans morfar och en av hans sonsöner hette också Christman. Det tycks likafullt ha rått delade meningar om hur namnet skulle skrivas och vad det egentligen stod för. När Christman Carlsson nämns i domböckerna från Uppvidinge härad kallas han Krigzman.

Skäraskog hade tillhört släkten åtminstone sedan 1500-talet. Christmans far, nämndemannen Carl Persson, hade ärvt en sjundedel av gården av sina föräldrar, men år 1618 hade han löst ut sina syskon och syskonbarn och blivit ensam ägare av Skäraskog tillsammans med hustrun Märit Christmansdotter.

Christman Carlsson hade sex syskon, och även han fick därför i sin tur en sjundedel av Skäraskog i arv efter sina föräldrar. Genom en serie köp blev han på 1660-talet ägare till halva gården tillsammans med hustrun Elisabet Nilsdotter. Den andra halvan övertogs av brodern Per Carlsson, kallad ”den äldre” i syskonskaran ingick också en yngre bror som även han hette Per Carlsson.

Ur 1644 års mantalslängd för Algutsboda

De köpebrev som gav Christman Carlsson äganderätten till halva Skäraskog finns bevarade bland Uppvidinge häradsrätts inneliggande handlingar. Här ovan är det barnen till Christmans avlidna syster Karin som år 1661 överlåter sin andel i gården till honom. I nedanstående tolkning av texten har jag moderniserat stavningen men behållit den ålderdomliga grammatiken.

Jag undertecknad gör med denna skrivelse veterligt att jag tillika med mina systrar Kerstin Håkansdotter och Ingrid Håkansdotters samtycke havom frivilligt av ett berått mod upplåtit vår morbroder Christman i Skäraskog den systerpart och arvsrätt som vi kunnom hava i Skäraskogs gård att ärva i fasta jord, nämligen för reda penningar och gott värde räknat i 24 riksdlr. (tjugofyra riksdlr.), vilka vi anammat havom till fulla nöje, och här med detta köpebrev avhändom denna systerpart i samma gård ifrån oss och till vår morbroder Christman, hans hustru och barn oklandrat äga och nyttja; det jag med denna mitt namns underskrift stadfäster, och till mera visshet tager jag desse män till vittne här undertecknade.

Datum Lenhovda S. Mattei dag Ao. 1661.

Carl Håkansson

Vittnen

Laurentius Tvetovius [kyrkoherde i Lenhovda]
Jon Öggesson, nämndeman


Oavsett vem som ägde Skäraskog var ekarna som råkade växa där kronans egendom, liksom överallt annars i Sverige. Den som högg ned eller brände upp ekar, avsiktligt eller oavsiktligt, riskerade att få böta 12 riksdaler per träd, ett högst betydande belopp. År 1665 ställdes Christman inför Uppvidinge häradsrätt, misstänkt för sådana brott, men han kom förhållandevis lindrigt undan:

Krigzman i Skäraskog anklagades för 2 st. ekar, som hans dräng Ingevald Nilsson skall hava huggit, och [e]medan både överstelöjtnanten välb. Johan Drake och många flere tillbjöd sig avlägga sin ed att samme dräng är, som husbonden berättar, fånaktig, kunde rätten intet döma bonden att böta för hans gärning.

Tvenne små och oduglige ekar haver Krigzman och hans broder Peder i Skäraskog bränt uti ett svedjeland, dy skole de böta allenast för en, 12 dlr silverm., och för den andra förskontes de på höga överhetens nådige behag.

Christmans enda kända barn med hustrun Elisabet är dottern Maria, som föddes kring år 1667 och senare kom att gifta sig med ryttaren Håkan Hultesson. Elisabet avled 1668, men året därpå gifte Christman om sig med Kerstin Joensdotter, och med henne fick han en ny barnkull. Själv avled han i december 1684.


Källor:

Kyrkoarkivalier från Lenhovda (AI:1, s. 79 och 121).

Mantalslängder för Lenhovda socken.

Uppvidinge häradsrätt, AIa:1 (1618), bild 177; FIa:2 (1661), bild 1400; FIa:3 (1664), bild 80; (1666), bild 660.

Göta Hovrätt, Advokatfiskalen Kronobergs län, EVIIAAAD:28 (1665), bild 2800;  EVIIAAAD:29 (1668), bild 1350; (1669), bild 1780.


Av Claes Bernes

Till antavlan | Hem