Astrid Härlin, f. Lindström (1893–1960)

Från Lund till Stockholm via Söderhamn

Astrid Katarina Lindström härstammade från hantverkarsläkter med rötter på den skånska landsbygden. Under senare delen av 1800-talet sökte sig många i de släkterna till Lund. Astrids båda föräldrar kom till staden från var sitt håll och gifte sig där år 1884. Fadern, Ludvig Lindström, var mössmakare (”mösseskräddare”), medan modern, Alma Hallengren, var skomakardotter.

Paret fick under de följande åren sju barn, och Astrid, som föddes 1893, blev det sjätte i ordningen. Liksom flera av sina syskon bodde Astrid kvar hos sina föräldrar inte bara under uppväxten utan också ett antal år som vuxen. Familjen hann bo på sju olika adresser i de centrala delarna av Lund innan hon till sist flyttade hemifrån.

Astrid Lindström

Av Astrids tillvaro i övrigt under åren i Lund har bara enstaka minnen överlevt i släkten, och inga dokument som kan belysa den finns bevarade. Till det lilla som har förblivit känt för hennes efterkommande hör att hon en tid arbetade som räknebiträde på Lunds observatorium. Som chef hade hon då observatoriets föreståndare Carl V. L. Charlier, en internationellt ansedd astronom.

Ännu kring sekelskiftet 1900 skötte astronomerna sitt räknearbete själva, men historikern Gustav Holmberg har berättat hur Charlier några år in på det nya seklet agerade för att effektivisera verksamheten på observatoriet:

Specifikt menar Charlier att man bör foga en ny kategori av anställda till dem som redan arbetar vid observatoriet. Han vill anställa fasta räknebiträden, personer som inte är utbildade astronomer. Charlier understryker att en stor del av arbetet i astronomisk forskning utgörs av ”räkneprocedurer af rent elementär art, hvilka hvarje person med vanlig folkskolebildning lätt kan lära sig att utföra”. Om denna elementära räkning måste utföras av astronomen själv fortskrider arbetet väldigt långsamt ”och hans intresse för utförandet af dylika undersökningar måste i hög grad förslappas. Det är därföre ett oförsvarligt slöseri med kraft, om man underlåter att ställa dylika elementärt bildade räknebiträden till astronomernas förfogande.” ...

Och vad en sådan ”person med vanlig folkskolebildning” ska ha för kön är Charlier väldigt tydlig med när han argumenterar för att medel för räknebiträden ska finnas med i universitetets riksdagspetita:

”Lyckligtvis möjliggör den senare tidens upptäckt av praktiska räknemaskiner användandet av relativt billig arbetskraft – fruntimmer med vanlig skolunderbyggnad samt anlag för numeriska räkningar kunna utföra en stor del av det erforderliga arbetet.”

Charlier var framgångsrik i sitt anslagssökande. Observatoriet fick resurser för att anställa fem räknebiträden och dessutom beviljade riksdagen 1911 anslag för en nybyggnation. I detta hus ... återfanns på nedre våningen en stor räknebyrå. ...

Ett brev från Axel Corlin 1921, då nyligen anställd som amanuens, ger en glimt av stämningen i räknebyrån, ”... där 5 fruntimmer sitta vid var sin pulpet och räkna och skriva – disciplinen där är precis som på ett kontor; naturligtvis får man prata med varandra men helst inte onödigtvis”. ... Charlier, menar Corlin i brevet, kontrollerade regelbundet räknebiträdenas arbete och kunde skälla ut dem om de inte fyllde i sifferkolumnerna på rätt sätt.

Den räknevana som Astrid fick på observatoriet satt i länge – ännu på gamla dagar kunde hon snabbskriva siffror i sammanhängande rader med något som närmast liknade skrivstil.

Astrid måste också ha ägnat sig åt studier utöver dem som hon bedrev i folkskolan. När hon år 1919 lämnade Lund hade hon utbildat sig till handelskorrespondent, och nu hade hon fått en anställning vid Hemsjö Kraft AB i Karlshamn, ett elbolag som kort därefter kom att ingå i Sydkraft. Astrids far hade dött några år tidigare, 1915, och familjen var gradvis på väg att skingras.

Astrid var vid det här laget 26 år gammal. På sin nya arbetsplats i Karlshamn kom hon snart att lära känna en 29-årig civilingenjör vid namn Axel Härlin, som hon inte långt därefter förlovade sig med. Paret lämnade sina anställningar i Karlshamn på våren 1921 och bodde några månader i Astrids tidigare hem i Lund, där modern och ett par av syskonen fortfarande fanns kvar.

Efter att ha gift sig med Axel i Köpenhamn i juni flyttade Astrid tillsammans med honom till Hälsingland, där han hade fått en tjänst vid Marma Sågverks AB.Företaget var i färd med att bygga tjänstebostäder i Broberg i Söderhamn, men i väntan på att de skulle bli färdiga bodde paret några månader i en stuga i Lötgärde utanför Marmaverken en mil väster om Söderhamn.

Astrid som nygift utanför parets första hem,
i Lötgärde vid Marmaverken i Hälsingland 1921.

I november 1921 kunde paret flytta in i tjänstebostaden i Söderhamn, och  följande år föddes sonen Olof, kallad Olle.

Astrid i parets nya tjänstebostad i Söderhamn, 1922.

Släktmöte i Söderhamn vid sonen Olles dop i augusti 1922. Fr.v. Astrids syster Berta Hallberg med sönerna Karl-Erik och Lasse, Lars Lindström (fosterson till Astrids mor), Astrids syster Ruth Lindström, modern Alma, samt Astrid med Olle och Axel.

Astrid med Olle utanför bostaden i Söderhamn, januari 1923.

Parets andra barn, Birgit, föddes i augusti 1924, men då var vistelsen i Söderhamn redan på väg mot sitt slut. Axel fick en anställning vid Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) i Stockholm, och i november 1924 flyttade familjen dit.

De bodde först några månader på Tegnérgatan 9, därefter några år på Döbelnsgatan 85, men i oktober 1929 flyttade de till en rymlig lägenhet på Storgatan 18 på Östermalm. Där kom Astrid sedan att bo livet ut.

Astrid och Axel med barnen Birgit och Olle, december 1925

Astrid och Axel med barnen Olle och Birgit, någon gång på 1940-talet

Astrid Härlin, sannolikt 1950

Astrid i vardagsrummet på Storgatan 18 i Stockholm, år 1951.

Såväl i Stockholm som i Söderhamn var det husmorssysslor som dominerade Astrids tillvaro. Mathållningen avspeglade hennes skånska ursprung – smör och grädde gick igen i det mesta. Allt som behövdes av specialiteter till exempelvis julbordet fanns att köpa i Östermalmshallen, ett par kvarter från lägenheten på Storgatan.

Ovanligt hektiskt blev det den dag i juni 1955 då Axel fyllde 65. Sedan Astrid på morgonen hade uppvaktat honom med kaffe, blommor och presenter avlöste besökarna varandra under hela dagen och långt in på kvällen – grannar, goda vänner, kolleger till Axel från Svetstekniska föreningen och dess motsvarigheter i de andra nordiska länderna, och flera olika delegationer från IVA med sammanlagt drygt trettio herrar och damer. I ett brev till dottern Birgit berättar Axel efteråt att ”Mamsen hade det hett, men alla var synbart och hörbart belåtna, så då var även Mamsen nöjd”. I samma brev berättar Astrid själv hur det gick till:

Ja det var en rolig dag, om än något jäktig, men det gick fint i lås o dom tycktes trivas. Dom fick smörgåsar o vitt vin, kaffe o kakor o tårta o sött portvin. 80 smörgåsar, 3 tårtor, en thebricka för 20 pers., krans, sockerkaka o rulltårta. Jag hade beställt smörgåsar, tårtor o thebricka hos Maison Pierre. På kvällen bredde jag själv smörgåsar som vi åt vid 1/2 11-draget. Så det var en lång dag, fast skojig.

Förutom lägenheten på Storgatan hade Astrid och Axel sedan 1939 en sommarvilla i Skärmaräng på norra Värmdö. Dit tog de sig oftast med Vaxholmsbåt. I brevet om födelsedagsfirandet år 1955 berättar Astrid också om en tilltänkt resa av det slaget:

I kväll skulle vi rest ut 18.30, som vi läst i tidn. att det skulle gå. Vi kom ner i bil med 8 kolli. Alla båtar verkade tomma o några personer sprang omkring med väskor o såg frågande ut. Det gick ingen båt. Det var efter den 11 som fredags- e.m.-båten började! Vi fick sätta in bagaget på Saxaren till i morgon, då det går en båt 9.40. Det skall bli intressant att se om allt finns kvar i morgon, men vi ville inte dra hem det igen. Och så blev det brevskrivning i stället.

Nu är kl. 11, och vi skall lägga oss. Det var en ljuvlig söndag på landet sist. Körsbärsträden blommade och gräset fullt med härliga gullvivor. Vackrare blir det knappast.

Utanför sommarvillan i Skärmaräng 1954.
Från vänster Astrid, dottersonen Claes, dottern Birgit och svärsonen Stig.

Men Astrid hade vid det laget bara några få år kvar att leva. Hon drabbades av Crohns sjukdom, en kronisk inflammation i tarmarna, och i december 1960 avled hon till följd av akut bukhinneinflammation, 67 år gammal. Hon är begravd i den Härlinska familjegraven på Vämökyrkogården i Karlskrona.

Källor:

Kyrkoarkivalier från Lunds domkyrkoförsamling, Karlshamn, Söderala, Söderhamn och Stockholm (Johannes och Oscars församlingar)

Gustav Holmberg (2018): ”Beräkningsarbete”, i Johan Kärnfelt m.fl. (red.): Kunskap i rörelse: Kungl. Vetenskapsakademien och skapandet av det moderna samhället. Göteborg: Makadam förlag, 482-486

Efterlämnade dokument i original