Arbetsuppgifter för skeppare i örlogsflottan

Uppbördsskepparen

§ 484.
Uppbördsskepparen åligger, att, jämte ett noggrant uppfyllande av egna skyldigheter, tillhålla de under honom kommenderade skeppare till drift och påpasslighet, samt att i allt uppföra sig så, att de uti honom hava ett gott efterdöme.

§ 485.
Det som för påtacklingen behöves, uttager han genast ur inventariekammaren, och placerar varje persedel ordentligt vid sin tillhörande mast. Han fördelar sina underlydande och gemenskapen så, att flera arbeten kunna förrättas på en gång, efterser att allt erforderligt är till hands, samt att arbetet verkställes väl, med försiktighet och drift.

§ 486.
I fall ankartågen ej äro pyntade, sätter han manskapet i arbete därmed, och besörjer uppmärksamt att tågen bliva riktigt inbända, splitsade och najade omkring eller vid masten, samt att ankarsteket icke får klädas, för att ej därmed befordra röta.

§ 487.
När seglen tagas ombord, bör uppbördsskepparen först låta göra loss dem, för att undersöka huruvida de äro i gott stånd, behörigt försedde och sjöredde, samt vaka däröver, att förrådsseglen bliva väl stuvade i segelkojen.

§ 488.
Han bör beflita sig om att, så vitt möjligt, hava sin uppbörd ombord, innan fartyget lägger ut från varvet, samt i tid rapportera chefens närmaste man, vad som kan hindra utfåendet av det ännu bristande.

§ 489.
Uppbördsskepparen fäster noga uppmärksamhet därvid, att stående godset blir rätt pålagt och väl ansatt; att masterna härunder ej få någon bukt; att de äro rätt ställde enligt föreskrift; att löpande godset klart och rätt inskäres, samt att seglen bliva behörigen underslagne.

§ 490.
I beredskap skall han alltid hava mattor, smärting, löståg, sarveiner, platting, sejsingar, råband, stoppare och stjärttaljor, samt uti märsarne och vid masterna allt vad till dagliga förnödenheten tarvas.

§ 491.
Närmast officerarne förer uppbördsskepparen befälet vid alla svårare arbeten, såsom: ansättningar, ankararbeten, roddfartygs in- och utsättande, stängers och rårs uppsättning och strykning, m.m., fördelar därvid sina underlydande och besättningen så, att allt kan utföras fort, säkert och väl. Verkställigheten sker efter pipa.

§ 492.
Till ankars besörjer han, att rårna äro väl toppade och brassade, löpande godset styvt genomhalat, samt småfartygen väl förtöjde.

§ 493.
Då fartyget skall gå till sjöss, drager han försorg därom, att borgar på underrårna bliva pålagde; att stänger, drejrep, märsskot, revtaljeskänklingar och rackar bliva smorde; att barkass och slupar väl och raskt insättas; att råttåg påläggas; att ankarne kattas, kipas och surras väl, samt att kobryggan ordnas och surras.

§ 494.
Han vakar uppmärksamt däröver, att tackling och segel alltid befinnas i god ordning, samt att ej något blir skamfilat.

§ 495.
Han undersöker ofta sina uppbördsrum, och underställer om vädring av flaggor, ävensom av seglen, såväl under rå som i segelkojen.

§ 496.
1:o Under dagvakten åligger det uppbördsskepparen att vara på däck, samt ofta även den övriga delen av dagen. Vid den förre besörjer han om rond i vädret, och avlämnar därom rapport till vakthavande officeren.
2:o Då alla man kallas på däck, har han att fästa sin uppmärksamhet därpå, att manskapet är efter befallning fördelat vid arbetet, att de raskt förrätta sina skyldigheter, samt att allt verkställes tyst och ordentligt.

§ 497.
1:o Vid befallning om klart skepp till drabbning, fördelar han i beredskap vid masterna och märsarne, trossar, linor, block, stoppare, m.m. Han låter inskära borgbrassar, sätta borgtaljor på märsrårna, stoppare på märsskoten och ankartågen, samt lägger kättingar på ankarena och underrårna.
2:o Under drabbning tillser han, att vad som i tågvirket blir skadat, så mycket som möjligt genast iståndsättes.

§ 498.
Då skepp eller fartyg skall avtacklas och uppläggas, bör han noga efterse, att seglen bliva väl torkade och tacklingen ordentligt uppskjuten och bestickad. Han ansvarar, att det som av uppbörden kvarlämnas ombord, blir lagt i ordning och väl bevarat.

Övrige skeppare

§ 499.
1:o Skepparne åligger, att, vid alla tillfällen, i drift och oförtrutenhet, giva gott efterdöme åt sina underlydande, samt att villigt förrätta vad tjänstgöring dem blir anbefalld.
2:o De undervisa manskapet i alla sjömansarbeten; fördela det så, att allting verkställes fort, ordentligt och varsamt; bemöta folket med foglighet, och uppmuntra det att väl förrätta sina skyldigheter; anmäla och utmärka med oväld, så väl dem, vilka visa sig raske och oförtrutne, som de ovillige och tröge; samt avböja eller inberätta missnöje eller oordningar, uppkomna bland besättningen.

§ 500.
De biträda och hörsamma uppbördsskepparen, och underrätta honom om vad som kan befinnas bristfälligt, samt iståndsätta det skyndsamt.

§ 501.
Då stänger och rår strykas eller uppsättas, segel underslås eller revas, och vid allt vad eljest av betydenhet i vädret förrättas, böra skepparne vara de första i märsen, på rån eller i toppen, samt tillse att arbetet verkställes med tystnad, raskt, väl och försiktigt.

§ 502.
Vid den mast eller annan station där de äro fördelade, ansvara de, att allt är redigt och snyggt, och då något skall verkställas, böra de med skyndsamhet och utan buller fördela manskapet, samt noga efterse avhåll och fastgöring. Vid påslagningar, tackels ihakande, m.m., bliva de ansvariga att det sker säkert.

§ 503.
Vid drabbning fästa de noga uppmärksamhet på tacklingen, och besörja att det sönderskjutna genast iståndsättes.

§ 504.
För övrigt åligger det dem att alltid med oförtrutenhet förrätta vad dem ålägges, ehuru det egentligen ej skulle synas tillhöra deras tjänstebefattning.