Ett reglemente av den 20 maj 1847 angav i detalj hur man
skulle
besiktiga
och prova den hampa som var avsedd för tågvirke till örlogsflottan.
Kort sammanfattat och översatt till nutida mått krävde reglementet att
1,3 kg hampa spunnen till ett 285 m långt garn skulle kunna bära en
vikt på
drygt 90 kg utan att brista.
Hampa proberas på det sätt att en
rist uthäcklas 4 gånger genom grovhäcklan. Av den häcklade
hampan tages 3 skålp., som spinnas till så fint kabelgarn,
att dessa 3 skålp. jämnt åtgå till en längd
av 160 famnar, varav kapas ett stycke om 3 alnar och fastgöres ena
ändan med rund- och halvslag, uti en 8 lispunds vikt och andra ändan
fästes med 3 rundslag om korta ändan av en hävstång,
så att avståndet emellan fastgöringarne bliver 1½
fot. Därefter nedvindas hävstångens långa ända
jämnt och helt långsamt, så att 8 lispundsvikten lyftes
från marken, varefter å densamma påhänges smärre
viktar, till dess garnet brister.
Medium av 10 sådane försök skall så
utfalla att garnet icke får springa för mindre än 11 lisp:s
vikt, om hampan skall antagas. Dessa prov förnyas för varje 100
skeppund hampa, eller oftare, i fall därtill finnes anledning.
När hampan undergått detta prov bör i
övrigt vid leveransen försökas styrkan av varje rist, innan
den lägges på vågen, vilket sker sålunda: att man
tager en hamptåtte vid ett fint kabelgarns tjocklek och använder
alla krafter, för att emellan händerna avslita den; brister den
icke och flere förnyade försök på andra ställen
av risten finnas utfalla på samma sätt, så är dess
godhet oklanderlig.
Vid besiktningar kan godheten även sålunda
utrönas, att man tager en tåt, tjock som ett segelgarn och jämn
längs åt hela längden. När man på densamma slår
en knut, som hårt tilldrages, och sedan sliter tåten emellan
händerna, så går den bästa hampan av i knuten, den
därnäst tätt vid knuten och den sämsta var som helst.
Vad färg hampan äger är i anseende till
styrkan likgiltigt, allenast den är glänsande, ty i annat fall
är det ett tecken att hampan antingen varit våt och blivit torkad,
eller ock är flere år gammal, så att de otjaktiga partiklarne
uttorkat.
Som det ofta hänt att hampa under liggande i
fartyg
blivit varm, så bör vid emottagningen därav även iakttagas,
att balarne, ej så hela de äro, utan ristevis läggas på
vågen, varigenom de få tid till avkylning; men skulle hampan
vid provets anställande ändock finnas skör, ett bevis att
den redan tagit för mycken hetta till sig, bör den kasseras.
Prima sort ren Rigisk och Königsberger hampa
är
den bästa. Uti varje vräkt bal äro märken, som visa
dato och årtalet när det skett. Märket på prima sort
ren Rigisk hampa utgör långa breda trästickor. Mitt på
stickan är en stämpel ibränd i form av 2 nycklar i kryss;
i de tre vinklarne av krysset står bokstaven R och i den fjärde
II; även ligger uti varje bal ett runt blymärke, med hampa genomdraget,
varå på ena sidan äro 2 krysslagda nycklar.
Ur S.W. Gynther: Författningssamling för
Kongl.
Maj:ts flotta, del IV (1854)