Några utdrag ur ”Teknisk revy”
av Axel Härlin

Från Svenska Dagbladets årsbok 1936–51

1936

»Hindenburg», det hittills största Zeppelin-luftskeppet, färdigställdes och sattes i transatlantisk trafik. Längden är 245 m. och största diametern 41 m.; bägge måtten äro c:a 10 m. större än på den närmaste föregångaren »Graf Zeppelin». Gasvolymen är 190,000 kbm. och antalet gasceller 16. T. v. användes vätgas, men anordningar finnas för att om så önskas kunna övergå till helium; för manövreringen skulle i så fall alltjämt den billigare vätgasen användas, innesluten i särskilda inre celler, som skulle omgivas av den icke brännbara heliumgasen. Bränslebehållarna rymma 60 ton; då provtursresultaten innebära en bränsleförbrukning om 170 g. pr hästkrafttimme och marschhastigheten uppgives till 125 km. pr tim., skulle aktionsradien motsvara ungefär dubbla sträckan Berlin—Newyork. Inuti »kölen» finnas utrymmen för passagerare, besättning, bränsle, post och last; sovplatser finnas för 50 passagerare och 48 mans besättning.

Ett broprojekt Skåne—Själland sattes under diskussion. Totala längden skulle bli 31.5 km. och kostnaden 132 mill. kr. Även en bro över Stora Bält diskuterades.

Färgfotograferingen utvecklades därhän, att goda ögonblicksbilder numera kunna tagas.

1937

Sveriges första gruvsolarium inrättades i Boliden för att motverka den för gruvarbetarna kännbara bristen på solljus. Från dusch- och tvättrummen inträda de badande i det väl ventilerade och uppvärmda bestrålningsrummet, där de röra sig längs en av ledstänger begränsad gångbana. I vartdera av rummets hörn stå en stark kvartslampa och en värmelampa, och ljuset, som är rikt på ultravioletta och infraröda strålar, intensifieras genom reflexion mot väggar och tak, som äro målade med aluminiumbrons. Högst 3 min. bestrålning varannan dag anses vara lämplig dos.

Ivriga försök med transocean flygtrafik pågingo. En originell konstruktion var Mayos dubbelplan. Det egentliga långfärdsplanet belastas så hårt, att det visserligen kan flyga men ej orkar starta. Det uppbäres vid starten av ett undre plan med kraftiga motorer men obetydlig bränslelast, vilket hjälper till med start och stigning och sedan lösgör sig och landar.

De tyska elektroteknikerna höllo ett »fjärrmöte», varvid 33 lokalföreningar stodo i hör- och talförbindelse med varandra medelst mikrofoner och högtalare samt 1 000 km telefonledning.

1938

För varmhållning av reservånglok vid elektrifierade linjer anskaffade S. J. en elpanna om 45 kW. Ett sålunda förvärmt lok kan göras driftklart på 15 min. efter alarm mot c:a 4 tim. utan förvärmning; i förhållande till handeldning blir varmhållningen betydligt billigare.

»Elektriska gärdesgårdar» enligt ett amerikanskt system avprovades i Alnarp. En kort växelströmstöt om ett par tusen volts spänning sändes ungefär en gång i sekunden ut på det ledande stängslet, som kan göras relativt svagt och billigt. Stötarna äro nämligen, ehuru ej livsfarliga, tillräckligt obehagliga för att avhålla djuren från att beröra stängslet.

Televisionen utvecklades stadigt. De bilder, man nu kan få se, äro avsevärt bättre än tidigare; ett fåtal sändarstationer ha även kommit igång. Den största inrättades i Eiffeltornet, där sändaren är placerad vid tornets fot och antennen i toppen.

1939

Tjugofem år efter det första världskrigets utbrott släpptes teknikens destruktiva krafter ånyo lösa på flera håll i Europa, efter långa och intensiva förberedelser. Vi svenskar hade i regel in i det sista räknat med förnuftets seger och, vad värre var, på det hela taget också inrättat oss därefter. Sedan olyckan skett, gällde det bl. a. att dels bota de värsta bristerna i försvarets materiella utrustning, dels forcera sådana åtgärder till civilbefolkningens skydd som gasmasktillverkning och skyddsrumsbyggen, dels i möjligaste mån säkerställa den livsviktiga tillgången på motorbränslen.

Betydande lagringsutrymmen för bensin kommo till stånd, såväl ordinära cisterner som nedgrävda smärre tankar och stora behållare, insprängda i berg. För att möta ett läge, när bensin visserligen kan importeras men fartygen hindras att komma in i Östersjön, utreddes möjligheten att bygga en rörledning från västkusten till lämplig Mälar- eller ostkusthamn. I en 4 tums ledning tänkte man sig kunna transportera c:a 200 000 ton per år. Ett annat projekt med liknande syfte gick ut på att gräva en kanal genom Falsterbonäset, med anslutande muddringar i Höllviken och Kämpingebukten.

Sulfitspritindustrien, som länge legat i ett nykterhetspolitiskt dödvatten, fick ny vind i seglen. Nya fabriker förbereddes, och försök igångsattes även med en längre driven kokningsprocess, som ger större spritutbyte men sämre massa.

I Stockholm påbörjades dels c:a 15 skyddsrum, insprängda i berg, för vartdera 300 personer, dels ett större under Hötorget, avsett för 4 000 personer. Detta spränges ut från ytan och täckes med 1/2 m betong och däröver ett lager natursten om 1 m tjocklek.

Mörkläggningspapper hör numera till livets nödtorft. Ett gott svenskt fabrikat hade insidan klädd med en tunn aluminiumfolie, som ökar ljustätheten och lyser upp i rummet.

Kasserade bilar började i stor utsträckning ändras om till traktorer för det mindre jordbruket, s. k. epatraktorer eller officiellt »dragbilar».

Av den tyska folkbilen visades några provexemplar; den företedde många konstruktiva nyheter. Tack vare nedpressad vikt — endast 650 kg — och genomförd strömlinjeform kan den fyrsitsiga vagnen på slät väg drivas upp till 110 km per tim, ehuru den luftkylda, fyrcylindriga motorn maximalt utvecklar knappa 25 hk. Vid en medelhastighet om 70 km per tim har bensinförbrukningen uppmätts till 0.6 à 0.7 liler per mil. Ungefär en kvarts miljon vagnar ha beställts och börjat avbetalas i förväg: priset är c:a 1 000 Rmk.

1940

Onådens år 1940 präglades i tekniskt hänseende som i varje annat helt av krig eller krigsberedskap. Utöver omfattande uppgifter av rent försvarsteknisk art ställdes den svenska tekniken inför en mångfald problem, föranledda av den starkt minskade eller helt avspärrade tillförseln av viktiga förnödenheter, och svårigheterna ökades än mer genom vinterns vattenbrist och ovanliga kyla samt av sommarens klena skörderesultat.

En omsorg av primär betydelse var arbetet på att i största och bästa möjliga utsträckning ersätta de snabbt krympande lagren av importerade bränslen med inhemska. Kolbränslen kunde visserligen alltjämt importeras men i otillräckliga kvantiteter, och bristen kunde långt ifrån restlöst ersättas med ved.

Biltrafiken kunde i betydande omfattning hållas i gång tack vare gengasdriften, och omställningen tycktes föga hindras av de högt upptrissade priserna på såväl gasaggregat som bränsle. 

Medan bilarnas fyrtaktmotorer utan svårighet, om än med ansenlig effektförlust, kunna köras med gengas, ställer sig saken något mindre enkel för de tvåtaktmotorer, som i stor utsträckning användas på sjön. Särskilt för fiskebåtarna inriktade man sig därför på att utnyttja trätjäran, ett bränsle, som visade sig ge nöjaktigt resultat och dessutom kan köras utan extra utrustning av motorn. 

Nya sulfitspritfabriker anlades eller planerades; den nytillkommande kapaciteten blir c:a 15 mill. liter eller ungefär 1/3 av den nuvarande. Vid minskad avsättning för vanlig sulfitmassa kan man koka ner massan längre och därigenom utvinna avsevärt mera sprit; den därigenom försämrade massan får en välkommen användning som kreatursfoder.

Bland de otaliga konstmassorna, som intaga ett allt mer omfångsrikt rum inom den kemiska tekniken, gjorde sig den amerikanska produkten nylon särskilt bemärkt för styrka, seghet och motståndskraft.

Sveriges första trådbusslinje öppnades i Göteborg mellan Järntorget och Majorna, där den backiga terrängen låter systemet komma till sin fulla rätt. I Stockholm voro vid årsskiftet två linjer under uppmontering, den ena mellan Östermalm och Kungsholmen som ersättning för en spårvägslinje, den andra mellan Söder och Kvarnholmen; här liksom i Göteborg avlösas bränsledrivna bussar.

I Åre färdigställdes en linbana, 400 m lång, för transport av skidlöpare 125 m upp i berget. Från draglinan, som löper 8 à 10 m över marken, nedhänga bogserlinor med träbyglar. Passageraren står på skidorna, bekvämt lutad mot bygeln. Banan drives av en 12 hk kuggväxelmotor.

1941

Den avtalade importen av kol och koks utsattes omkring nyåret för sådana inskränkningar, att bränsleförsörjningen under den stränga vintern blev ytterst besvärlig trots vittgående restriktioner. Rumstemperaturen måste sättas ned betydligt, och varmvatten tilläts endast i enfamiljshus. Skolor och delvis även kyrkor höllos stängda under den kallaste tiden.

Det största av de många timmersläp, som bidrogo till Stockholms vinterlager av ved, innehöll c:a 18 000 m3 virke, över 1 1/2 mil kätting gick åt för surrningen, och transporten från Norrbotten tog nära en månad. 

Sedan gengasdriften väl kommit i gång på allvar, gav knappheten på smörjolja anledning till nya restriktioner, och mot slutet av året började gummibrist sätta in. För att i denna situation nyttiggöra de mindre hårt ansträngda lagren av personbilringar började man utrusta lastbilar med boggi under bakvagnen. Därvid ersattes bakaxelns två par ringar med fyra par personbilringar. — Energiska motåtgärder vidtogos med anledning av de talrika förgiftningsfall, som vållades av gengas.

Elbilar och elcyklar blevo ganska vanliga företeelser.

Ett utanför Falsterbo minsprängt tankmotorfartyg, vars bägge halvor sedermera bärgats var för sig, sattes på nytt i stånd hos Kockums. Dieselmotorn, som legat i vatten i 10 månader, var efter justering fullt användbar.

1942

Metanbussarna debuterade i Stockholm. Gasen fås från kloakreningsverket vid Henriksdal, och varje buss har en släpkärra, utrustad med ett batteri om sex gasbehållare à 40 l. Då gasen komprimeras till 150 at, rymmer varje behållare 6 000 l gas, och hela batteriet räcker för 72 km färd.

Det med statsmedel uppförda skifferoljeverket vid Kvarntorp i Närke sattes i
drift. Skiffern brytes ut med grävskopa och transporteras med gengasdrivna 7 tons bilar till krossverket samt passerar efter krossningen genom betongsilor om tillsammans 10 000 m3 rymd på väg till ugnarna. Omkring 2/3 av materialet blir avfall, som transporteras dels med bilarna tillbaka till skifferbrottet, dels med linbana till en dalgång, som skall fyllas igen med aska. Oljeproduktionen beräknas till 30 000 ton per år. En del råbensin utvinnes vid verket, medan ytterligare raffinering sker på annat håll; större delen av oljan avses dock att eldas direkt under flottans ångpannor. I anläggningen ingår ett svavelverk med en beräknad produktion av ej mindre än 12 000 ton rent svavel per år. Det stora anläggningsarbetet slutfördes på föga mer än ett år; arbetsstyrkan uppgick tidvis till c:a 1100 man, och riksdagen har anvisat tillsammans 26 milj. kr. För driften behövs en styrka om c:a 350 man.

Det första helt svenskbyggda bombplanet började serielevereras.

1943

Träringar ävensom »brynjor» av stål utanpå gummidäcket prövades på bilar.

Läderimportens avstängning föranledde ivriga försök med konstläder. Längst kom man med en produkt, som framställdes av Mo & Domsjös thioplastgummi, medan Bofors experimenterade med »krutläder» av nitrocellulosa och läderavfall.

Allt otroligare rekord sattes av den nyskapade amerikanska skeppsbyggnadsindustrien under Henry J. Kaisers ledning. Räknat från kölsträckningen skedde sjösättningen av ett 10 500 tons fartyg efter 4 1/2 dygn, provturen efter 7 1/2 dygn och avgången i färdiglastat skick efter 14 dygn.

Vid de ohyggliga bombningarna av tyska storstäder visade sig de separata skyddsrummen i bostadshusen riskabla genom att ingångarna lätt kunde blockeras. I Sverige föranledde detta åtgärder för att bryta genom källarmurarna och därigenom
förbinda skyddsrummen i hela kvarter.

Vid en finsk fyr installerade AGA en nautofon, som ansågs vara det kraftigaste elektriska ljudinstrument som tillverkats. Ljudet är oriktat och kan uppfattas på c:a 50 km avstånd,
d. v. s. längre än fyrskenet når.

1944

Ett förslag framlades att flytta Stockholms centralstation in i Mariaberget. Stationen och bangården skulle bli fullträffsäkra, likaså anslutande bandelar, bl. a. tre tunnlar under Riddarfjärden. Genom exploatering av det nuvarande stationsområdet skulle företaget lämna överskott. Förslaget mottogs med intresse på militärt håll, medan järnvägsstyrelsen ställde sig avvisande.

Vid nybyggnad av en fabrik i Stockholm försågos väggarna — fullt tidsenligt — med skottgluggar för kulsprutor.

Vid Stockholms olika sjukhus gjordes provborrningar i syfte att tillgodose vattenbehovet i krigstid, då avbrott i vattenledningsverkets leverans kan riskeras. I flera fall påträffades tillräckliga källådror, för vilkas utnyttjande anordningar förbereddes.

En snöslunga av förbättrad typ levererades, särskilt avsedd för de skånska linjerna, där de av blåsten ofta särdeles hårt packade snödrivorna visat sig omöjliga att forcera med den för norrlandslinjerna tillräckliga materielen. Slungan jämte tender väger i tjänst 118 ton och har en längd av 18 1/2 m. Plogvagnen inrymmer längst fram själva skovelhjulet med över 3 m diameter. Hjulet drives av en 700 hk ångmaskin, matad från en vanlig lokpanna.

Ett stort framsteg inom djupdykningstekniken gjordes genom en uppfinning av teknolog Arne Zetterström. Kvävet i luften verkar på stort djup narkotiskt och försvårar andningen. I USA har man ersatt det med helium, vilken gas dock är svåråtkomlig och dyrbar. Det visade sig nu att man med fördel kan använda en blandning av 4 % syre och resten väte. Ned till 40 m djup användes vanlig luft, varefter omkoppling sker till gasblandningen. Med den nya metoden kunde det förutvarande svenska rekordet pä 86 meter ökas till 110 m. Det var uppfinnaren själv som gjorde den första nedstigningen till detta djup.

Fryskonservering av livsmedel tilldrog sig stort intresse, och på IVA hölls en konferens i ämnet. Snabbfrusna bär och grönsaker, fullkomligt lika färska, kommo i marknaden.

1945

Bränslesituationen tedde sig under första halvåret mycket bekymmersam över hela linjen. En betydelsefull lättnad inträdde efter krigets slut genom en stadigt ökad import av bensin och brännolja. Restriktionerna för motordrift och oljeeldning upphävdes efter hand, och omställningens takt begränsades endast av möjligheterna till besiktning av bilar och inmontering av oljeeldningsapparater. För kolbränslena gick återhämtningen däremot ytterst långsamt.

Halm i stora mängder eldades vid en del industrier. — Torvproduktionen blev mindre än man hoppats på; en mängd avverkad torv förstördes på eftersommaren av regn.

Gasverken hade det särskilt besvärligt. I april måste ransonering tillgripas i åtskilliga städer och fortsatte hela året. I Stockholm sparades härigenom 25 à 30 procent. De tre största städernas gasverk drygade ut sin knappa koltilldelning med torvkol, framställt vid fyra anläggningar i Småland och norra Skåne med tillsammans 54 schaktugnar, där kolningen utföres med överhettad ånga. Stockholms gasverk använde även trätjära som tillsatsbränsle. Örebro fick gas från skifferoljeverket i Kvarntorp genom en 14 km lång 125 mm rörledning. Under årets bägge första månader var varmvattenförbudet upphävt med hänsyn till gasverkens svårigheter men måste därefter ånyo sättas i kraft, enär transportapparaten ej medgav framforsling av ved i tillräckliga mängder.

En svensk tillverkning av det utomordentliga insektsbekämpningsmedlet DDT
(välbehövlig förkortning av diklordifenyltriklormetylmetan) igångsattes. Det i Schweiz utexperimenterade preparatet har bl. a. prövats för skogsträdens skadeinsekter, varvid pudring från flygplan med fördel användes. Under kriget har tyfus och malaria framgångsrikt bekämpats med preparatets hjälp.

Till komplettering av Suezkanalen, vars bredd och djup numera ej räcker till för de största fartygen, projekterades en kanal från hamnstaden Akka i Palestina genom Gennesaret, Jordans dalgång och Döda havet till El Akaba vid en vik av Röda havet. Den totala längden skulle överstiga 400 km, varav mer än hälften skulle kräva delvis mycket omfattande byggnadsarbeten.

Malm från en fyndighet i Lappmarken transporterades med flyg till Lule älv f. v. b. med båt och järnväg.

Möjligheten att vid kraftöverföring med högspänd likström använda havet som återledare undersöktes dels på sträckan Seskarö—Norrbyskär i Bottenviken, dels på den långa sträckan Gullmarfjorden—Grisslehamn, d. v. s. ungefär halva längden av Sveriges kust. Vid ändpunkterna nedsänktes i havet 75 m långa järnelektroder och anslöts till luftledningar samt sattes under spänning. Strömmen gick programenligt fram genom vattnet, om än med något mindre styrka än väntat. Någon inverkan på fisken märktes ej, inte heller på magnetminor. Man mätte även den mindre del av strömmen, som går genom jorden, och för att eltågen ej skulle störa mätningarna stoppades alla sådana under den stund på natten, då försöken pågick.

1946

Atomenergiens tekniska användbarhet diskuterades livligt. Närmast får man tänka sig den som värmekälla till ersättning för kol eller olja. Ett »urankraftverk» i storleksordningen 100 000 kW bör kunna leverera elkraft till ungefär samma pris som ett koleldat kraftverk, men kapitalbehovet måste bli mycket stort. Atomdrift av stora fartyg ansågs möjlig. 

En matematisk maskin, kallad Eniac (electronic numeral integrator and computor), innehållande 18 000 elektronrör, sparade under kriget fantastiska mängder arbetstid genom att utföra komplicerade räknearbeten för ballistiska o. a. ändamål. Svenska försvarsmyndigheter övervägde anskaffandet av en dylik maskin.

1947

Det gamla projektet om en tunnel under Engelska kanalen återupplivades. Till en början skulle två järnvägstunnlar anläggas för en kostnad av 65 milj. pund.

Ett intressant förslag framkom att bygga flytande flygfält, exempelvis i Stora Värtan 10 km från Stockholm mot 36 km för Halmsjön [det blivande Arlanda]. Startbanorna skulle tillverkas av strängbetong i enheter om 110 m bredd och 54 m längd i banans riktning. Flytkraften skulle ernås genom nedgjutna balkar, som bildar nedåt öppna, lagom luftfyllda celler.

SAAB gjorde förberedelser för en stor tillverkning av »folkbilar».

Från Götaverken levererades Nordens hittills största fartygsbygge, det norska valkokeriet Kosmos III om 25 100 tdw. Valoljetankarna rymmer totalt 1 000 m³. Hytter och mässar finns för c:a 400 man, dels fartygets egen besättning, dels valjagarnas besättningar och slutligen oljefabrikens personal om c:a 150 man.

När ett flygplan landar, bringas de stillastående gummihjulen hastigt i rotation genom friktionen mot marken, vilket förorsakar ett våldsamt slitage på däcken. I USA har man försökt minska detta genom att förse däckens sidor med en mängd små skövlar, som sätter hjulen i rotation så snart landningsstället fälles ut. Vid ABA förbereddes försök med metoden.

Mellan Sverige och USA öppnades radiotelefontrafik. På den svenska sidan sker sändningen från Hörby och mottagningen vid Enköping. Under vägen genom etern är samtalet förvrängt, så att endast obegripliga ljud kan höras i vanliga mottagare. Mottagaren har sammanlagt 86 rör.

För nyodling av skog i svårbearbetad mark konstruerades i Jämtland en specialmaskin, som provades med utmärkt resultat. På en bandtraktor monteras en griparm och en rad rivpinnar. Stenar på upp till 10 ton kan baxas upp, och stubbar ryckes upp med lätthet.

1948

Förutom de redan befintliga expresstågen till kontinenten kunde den 9 maj ett tredje expresståg insättas, Skandinavien—Schweiz-expressen direkt till Zürich. En direkt sittvagn Stockholm—Amsterdam insattes i Skandinavienexpressen. Vidare insattes direkt sovvagn Stockholm—Belgrad över Odra Wroclaw—Budapest.

1949

Sedan försöksodling av den under kriget mycket omtalade gummimaskrosen pågått under flera år på olika platser, färdigställdes de första tio cykeldäcken för avprovning. Så länge vanligt gummi kan importeras, beräknades det inhemska ej kunna bli konkurrenskraftigt i ekonomiskt hänseende.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen publicerade lovande resultat från försök att
impregnera träd på rot med lösningar av kopparsulfat eller en arseniklösning (»Bolidensalt»). Vätskan införes nederst på stammen i borrade hål eller i ett spår runt stammen och följer med saven upp. Metoden anses ej ställa sig dyrbarare än den gängse vakuumtryckmetoden men skulle i motsats till denna möjliggöra impregnering även av gran, vilket vore av mycket stor betydelse.

För en ny pir i oljehamnen vid Loudden i Stockholm inköptes fyra av de stora betongkasuner, som användes vid invasionen i Normandie. Dimensionerna är 62x14x12 m. Vattendjupet vid piren blir 12 m, tillräckligt för 16 000 tons tankfartyg.

Den svenska atomkommittén sysslade med förarbeten för en atomstapel om några
kilowatts effekt, avsedd för studieändamål. Den väntades komma att arbeta med uranoxid och med tungt vatten som moderator. Tungt vatten tillverkas av Norsk Hydro och kostade några kronor pr gram; för den lilla atomstapeln behövs åtskilliga ton.

1950

Förslag framlades att bygga en 250 m lång bro över Slätbaken vid Stegeborg. Tillsammans med en högbro över Bråviken skulle den ingå i en framtida autostrada längs östkusten mellan Nyköping och Karlskrona.

Televisionens införande i Sverige diskuterades ivrigt. På ansvarigt håll var man alltjämt benägen att skynda långsamt, mindre av rent tekniska än av finansiella skäl: utvecklingen går så raskt att både sändare och mottagare snabbt blir föråldrade.

För den flygtekniska forskningen, som genom Sveriges alliansfria politik numera är nästan helt hänvisad till landets egna resurser, begärdes medel till bl. a. två nya vindtunnlar vid Flygtekniska försöksanstalten i Ulvsunda.

Den första svenska matematikmaskinen av siffertyp, kallad BARK (binär automatisk relä-kalkylator) och konstruerad på uppdrag av Matematikmaskinnämnden, färdigställdes. Den har kostat 400 000 kr., innehåller ca 5 200 reläer och är en av världens snabbaste. Ett räknearbete om 320 000 operationer, som skulle ta 1 800 timmars manuellt arbete, kan maskinen göra på ca 40 timmar, sedan den väl ställts in för det aktuella ändamålet. Förarbeten pågick för nästa stora maskin, som blir av elektronisk typ.

1951

En svensk metod, »Tetra Pak», att förpacka mjölk i papper demonstrerades. Ett blekt kraftpapper, belagt med vattentät, svetsbar plast, matas från rullen in i en maskin, där remsan formas och svetsas ihop till ett rör. Ett par värmda klämbackar trycker ihop och sluter till röret på ett ställe, nästa par backar gör förseglingen en bit därifrån men vinkelrätt mot den förra osv. På så sätt uppstår en sammanhängande rad av tetraedrar, som under passagen genom maskinen fylls med mjölk och till sist skäres loss från varandra i förseglingsytorna.

Ett nykonstruerat svenskt kopplingsur kan till- och avkoppla strömmen till exempelvis en radioapparat på förutbestämda tider under en hel vecka framåt.

»Fjärrval» på långlinje var i regelbunden drift mellan Uppsala och Stockholm; en abonnent i Uppsala kan utan förmedling av telefonist ringa upp önskat nummer i Stockholm. Försök med samma system utfördes på sträckorna Stockholm—Köpenhamn och Stockholm—Oslo.