Tore Månsson ( –1721)

Frälsebonde i Äskås

Tore Månsson bodde under 1700-talets första decennier på Äskås Storegård i Sjösås socken nordost om Växjö. Han var frälsebonde – han brukade gårdens marker men ägde dem inte. Ägaren var i stället en högreståndsperson som bodde på en herrgård i närheten och i egenskap av adelsman var befriad (”frälst”) från skatt.

Till skillnad från självägande bönder betalade inte heller frälsebönder någon skatt för jorden de brukade. I stället betalade de ett slags arrende till markägaren, vilket delvis kunde ske i form av dagsverken.

År 1714 hamnade Tore Månsson inför Uppvidinge häradsrätt efter ett mellanhavande med grannen Jöns Larsson, som var frälsefogde och alltså hade markägarens uppdrag att leda arbetet på godset.

Ur Uppvidinge häradsrätts protokoll från 1714

Rätten förhör vittnen och noterar följande:

Daniel Jonsson i Målen, efter bägge parternes åberopande, vittnar med hand å bok sine exceptione [utan undantag] edeligen: att sistlidne höstas om en söndagsafton, i vittnets hosvaro, kom Tore i Äskås in i Jöns Larssons stugu ibm. [på samma ställe] och ibland annat tal dem emellan föreföll frågade Jöns Larsson om intet Tore ville slå på ängen vid herregården? Tore svarade det vill jag intet gärna utan förmenar mig hava gjort så många dagsverken som de andre godsbönderne. Jöns Larsson reponerade [svarade]; det dagsverket eder gosse gjorde räknas intet, som han gick och grät efter lisen [lindring]. Huruledes talet sedan föll blevo bägge parterna onda, och slog Tore händerne tillsammans med utlåtelse att han intet gjorde flere dagsverken till herregården. Slog ock näven i en stol där stod på golvet, då Jöns Larsson sade: Packa dig ut på dörren och slå intet inför näsan på mig i min egen stugu. Respond. det gör jag intet ej heller, körer du ut mig som en hund, därvid stod Jöns Larsson upp och ville gripa åt tillhygge, men blev hindrad, dock forslade hustrun Tore ut, och när han kom på gården ropade han, men vad det var vet vittnet intet eller hörde.

Jöns Larsson i Drev åberopas av Tore till vittnes om någre skällsord som Jöns Larsson i Äskås skall utfällt, viljandes fuller den senare honom vräka [avvisa] såsom en obekant person, men nämnden betygar honom vara av god frejd, alltså betygade han lika efter avlagd ed: att när soldaterne av Upplands regemente skulle marschera härifrån orten och föraren Biörner tog sitt avsked ifrån Äskås (vid vilket tillfälle vittnet även där var tillstädes) ville han åboerne [de boende] var skulle taga sina sängkläder igen, som han brukat under inkvarteringen ibm., då Jöns Larsson kastade på Tores lilla dotter en rya sägandes: Bär in den ryan din tjuvunge, eller skall jag sparka dig s.v. [sit venia = om uttrycket tillåts] i rumpan, och var onder.

Efter detta avkunnar häradsrätten följande dom:

Emedan av rannsakningen och de därutinnan avhörde vittnens edelige utsagor befinnes, att Tore i Äskås visat sig otidig emot dess förman frälsefogden Jöns Larsson, medelst han inne i dess egen stugu bultat händerna tillsammans och även slagit med näven i en stol samt Jöns Larsson vice versa en annor gång skällt Tores dotter för tjuvunge, alltså balanseras det ena emot det andra, och emedan de lika vinna och tappa bliva även expenserne kompenserade. Jämväl förbjudes att obevisligen tillvita Tore eller dess hustru, barn och husfolk någon oanständighet, efter Jöns Larssons ogrundade utsago, vid 40 marker plikt [böter]. För övrigt sättes parterna 10 daler silvermynt vite emellan, vartill han skall förfallen [betalningsskyldig] vara som den andre först antingen med ord eller gärningar emotbryter och förolämpar.

Men ytterst vad angår Tores andragne besvär att han av Jöns Larsson i skog och mark med mera skall vara förfördelad, så berättar kronones länsman Anders Lindstedt, vilken även är respektive herrskapets fullmäktige och ombudsman å denna orten, att han fått ordres lägga en slik dispyt dem emellan, dy tingsrätten utom behörig remiss med slikt, såsom purt frälse, sig intet kan befatta.

Källor:

Uppvidinge häradsrätt AIa:8 (1712-1715), bild 292
(även Göta Hovrätt, Advokatfiskalen Kronobergs län EVIIAABA:437, s. 32).

Mantalslängder för Sjösås.