Sven Persson Kännman (1689–1746)

Sven Persson hörde hemma i Ramkvilla söder om Vetlanda, men 1711 tog han tjänst som ryttare i Smålands kavalleriregemente, försörjd och utrustad av två bönder som bodde i Kännestubba i Hultsjö socken en dryg mil längre västerut. Namnet Kännman fick han efter byn.

Vid regementets generalmönstring år 1712 gjordes följande notering om Sven:

Tjänare i rote 102 i Majorens kompani: Sven Kännman för Kännestubba, född i Ramkvilla socken. Ålder 20, 1/2 år i tjänst. Hästen brun med stjärn. Hästen alltför liten, kasseras, skaffas annan inom 14 dagar. Stövlarna kasseras.

Det var roteböndernas sak att ge Sven bättre stövlar och en bättre häst. Han fick nu en svart häst med stjärn och snopp och vita fötter. Den behöll han i mer än tio år, tills han 1724 fick avsked och hästen kasserades.

Det mesta av det lilla vi vet om Sven Persson Kännmans upplevelser i och utanför tjänsten som ryttare finns nedtecknat i notisen som prästen i Ramkvilla skrev i kyrkans dödbok i samband med hans begravning:

D. 13 april [1746] begrovs Sven Persson i Skärbäck Mellangård, född d. 13 oktob. 1689 i Ramkvilla Södergård. Fadern var Per Olofsson och modern Anna Svensdotter. Tjänat först i några år [som dräng], sedan blev ryttare för Kännestubba i 11 år, och var under den tiden i en campagne [ett fälttåg] i Skåne och 2:ne i Norge. 1717 gift med pigan Kerstin Håkansdotter i Skärbäck Nedergård, och med henne levde i ett gott äktenskap i 20 år, och avlade de tillhopa 4 söner, 3 av dem leva, och är en död. 1737 d. 10 feb. dödde hon, och trädde han i äktenskap d. 2 juli 1738 med pigan gudfruktiga Sara Persdotter ifrån Klackshult och Hornaryds socken och med henne levat i 8 år, haft med henne ett barn, som var dödfött. Blev sjuk nästl. långfredag. Besökt med h.h. nattvard 3:e dagen, dödde om aftonen fjärde dagen, 56 år och 6 månader gammal. Varit en gudfruktig, stilla och beskedlig man.

Källor:

Kyrkoarkivalier från Ramkvilla (dödnotis i Ramkvilla C:2 s. 298).

Generalmönsterrullor för Smålands kavalleriregemente 1712, 1714 och 1724.