Simon Börjesson (1669–1741)

En menlös, enfaldig och ärlig man

Simon Börjesson var bonde i Asby Mellangård i Dädesjö socken nordost om Växjö. På hans tid, början av 1700-talet, gick huvudvägen mellan Växjö och Kalmar förbi Asby, vilket lär ha medfört att Simon och hans grannar ofta anlitades för att skjutsa resande mellan de båda städerna.

På Simon Börjessons tid gick huvudvägen mellan Växjö och Kalmar inte som i dag via Lessebo utan via Dädesjö och Lenhovda, alltså betydligt längre norrut. Mellan Dädesjö och Lenhovda gick vägen förbi Asby, där Simon bodde. Kartan, som är från 1731, kan ses i sin helhet här.

I mitten av december 1719 fick Simon i uppdrag att transportera en tillfångatagen kvinna till Kalmar slott. Kvinnan, som uppgavs heta Romel och misstänktes för stölder i Kalmartrakten, var ”uppå skedd efterlysning fastgripen i Växjö och slagen i träblack, men [hade] praktiserat sig lös, dock efter några dagars förlopp igenfunnen, ånyo insatt i fängelset, samt förskickad åt Kalmar”.

Att resa från Växjö till Kalmar tog mer än en dag, och Simon valde därför att övernatta hemma i Asby på vägen. Också kvinnan fick tillbringa natten i hans stuga – han såg det som riskfritt eftersom hon fortfarande var försedd med black om foten. Hade han vetat vem han hade att göra med skulle han ha varit försiktigare.

På morgonen var kvinnan spårlöst försvunnen. Träblacken låg sönderhuggen utanför huset. Simon kunde bara beklaga att ”han och husfolket så hårt insomnat, att ingen kunde höra när konan smygde sig ur stugan, ej heller kunde någon ett slikt stycke [tilltag] henne tilltro, som hon var illa lam och halt, samt tycktes knappt kunna gå om aftonen när hon kom till Asby”.

Nästan en månad senare, natten mellan den 9 och 10 januari 1720, märkte  hustrun i granngården att det bullrade utanför,

fördenskull hon väckte upp mannen, stigandes han i högstolen, varstädes ett fönster var ut åt Simons gård, och då blev varse, huruledes det ena klädet efter det andra kastades genom ett hål å taket [på en bod] neder på backen, sedan kom tjuven hasandes taket nedåt.

Grannen ifråga, Jacob Andersson, förstod att ”elaka människor voro å färde” och hämtade därför Måns Nilsson, som bodde i samma hus, varefter de följdes åt till Simons hus, ”finnandes tjuvkonan sittande å godset”.

Simon Börjesson bodde i Asby Mellangård, markerad med C på kartan. Grannarna Jacob Andersson och Måns Nilsson bodde alldeles intill, i Västergården (markerad med D), och det var där man märkte att något inte stod rätt till hos Simon.

Kvinnan påstod att hon befann sig på resa från Kalmar och på vägen hade slagit följe med en förrymd båtsman. Vid ankomsten till Asby hade denne brutit hål på bodtaket och kastat ut diverse saker. Kvinnan bad nu de båda männen att de skulle släppa henne och i stället ta fast båtsmannen, som fortfarande fanns kvar inne i boden.

Måns blev således ståndande på vakt hos konan, vid hålet, och Jacob gick in till Simon att giva honom härom kunskap, vilka bägge följdes åt, låste upp husdörren och sökte allestädes men ingen funno.

Å andra sidan kunde de konstatera att stöldgodset som nu låg utanför boden var anmärkningsvärt omfattande. Där fanns inte bara en stor mängd kläder, sängkläder, dukar och andra textilier utan också en bytta smör, fyra kannor brännvin, ett stenfat, ett trästop och en yxa.

Kvinnan var uppenbarligen identisk med den som hade rymt från Simons stuga flera veckor tidigare. Tydligen hade hon hållit sig gömd på gården allt sedan dess. Ovanpå innertaket i fähuset fann man hennes kjortel och en bädd – där hade hon ”haft sitt ställe och tillhåll allt ifrån det hon första gången bröt sig lös”. Hon hade livnärt sig på att mjölka korna i både grannarnas och Simons fähus. De boende hade sedan en tid märkt att något sådant pågick och börjat misstänka varandra för ofoget.

Återigen tillfångatagen fördes kvinnan nu till fängelset i Lenhovda. Inför den rättegång som väntade henne där gjorde hon till följd av ”svårmodiga tankar och ledsamhet vid fängelset” ett försök att ta livet av sig,

vilket i så måtto förhindrats, att profossen, sedan han åtskilliga gånger ropat på henne vid gluggen och intet svar gavs, gick neder i fängelset, då hon fanns hava bundit sitt förkläde över en i taket fäst kavle, och så hårt dragit åt halsen att bloden genom näsa, mun och öron utgått, vilket profossen lossade, och därefter är hon i gästgivarestugan av betjänterne [kronans personal] vorden bevakad, samt emellertid 2ne gånger strukit av sig handklovarna, jämväl i går natt velat rymma bort och varit ute på fägården, dock blivit straxt återhämtad ... hållandes kronobetjänterne med flere troligt att hon kan någon särdeles konst att lossa sig ur järn och andra häkten.

Den 30 januari, under Uppvidinge häradsrätts vinterting i Lenhovda, inleddes förhören med kvinnan. Till att börja med, vem var hon?

Svaranden säger dess rätta namn vara Anna Catharina Lif, och att hon tjuvkonan Romel varken sett eller känner, berättandes sig vara barnfödd i Riga stad av förnäma föräldrar. Dess fader skall varit en överstelöjtnant, Carl Lif benämd, och moder Anna Christina Rudolph von Melchen, vilken senare ännu vistas i Stockholm, men fadern blivit slagen i Poland. När ryssen nu bemäktigat sig Riga, år 1711, skall svaranden följt sin moder till Stockholm, och där år 1714 blivit gift med en kornett av Livregementet, Christopher Rudolph vid namn, som hade sitt boställe öster om Uppsala benämnt Skogholm, och emedan denna hennes man råkade i duell med sin överstelöjtnant Lievendorph blev han avsatt ifrån ämbetet år 1716, dock av hans högstsal. Kongl. Maj.t fick nåd, och antogs till löjtnant av Livskvadronen, följandes med armén till Norge 1718, varstädes han blivit fången under de danska och hon nu intet vet antingen han lever eller är död. I övrigt säger hon sig hava avlat tvillingar med sin man, näml. 2 gossar av vilka den ena är död men den andra vistas hos modren i Stockholm, och är hon själv 25 år gammal.

Respond. Hon reste med modern neder att besöka fru Grevinnan Falkenberg på Boxholm i Östergötland, och sedan medelst fattigdom nödgats söka sitt uppehälle hos gott folk.

Hon medgav att hon hade tillfångatagits i Växjö och sedan rymt ur Simons stuga, men hon påstod att hon därefter under flera veckor hade fört en kringflackande tillvaro i Småland, tidvis åkande eller ridande i sällskap med bönder. Att hon skulle ha hållit sig gömd hos Simon i Asby förnekade hon bestämt, trots de tydliga spår som man hade hittat efter henne där.

Rätten fann också andra skäl att tro att hennes berättelse var ”idel osanning”. Kronans befallningsman meddelade att han den gångna sommaren hade sett henne ”flux havande” (höggravid) på Nottebäcks marknad, bara någon mil från Lenhovda. Och gästgivaren i Lenhovda, Sven Uhr, berättade att samma dag som kvinnan fördes dit blev hon igenkänd av en genomresande korpral. Hon hade suttit fängslad på Kalmar slott ”efter begången ansenlig stöld” vid ett tillfälle då korpralen hade haft vakttjänst där. Hon hade då lyckats rymma, vilket fick till följd att korpralen själv sattes i arrest och bestraffades.

Men i Uppvidinge härad var kvinnan inte misstänkt för annat än stölden i Asby. Eftersom hon troddes ha begått fler och grövre stölder i Kalmar län fann häradsrätten det rimligt att skicka henne ”under säkert förvar till Kalmar [för] att både för denna samt de flere därstädes förövade bovestycken behörig dom ... undergå”.

Rättens sista fråga till kvinnan gällde ”fångeskjutsaren Simon i Asby”: Var det möjligen så att han avsiktligt hade släppt henne lös?

Respond. Nej, därifrån frikänner hon honom alldeles; jämväl betyga nämnden och flere känningar bland tingsallmogen det Simon är en menlös, enfaldig och ärlig man, som på intet sätt i dy [det avseendet] kan lämnas någon misstanke.

Det bör tilläggas att på 1700-talet hade orden ”menlös” och ”enfaldig” en mer positiv innebörd än de har i dag – då användes de oftast i betydelsen ”oskuldsfull” respektive ”enkel och rättfram”.

Kvinnan ifråga hette i verkligheten varken Romel eller Anna Catharina Lif utan sannolikt Elin Jönsdotter. Bakom sig hade hon åtskilliga års verksamhet som tjuv och bedragare under olika identiteter. Hon hade tillfångatagits många gånger men visat prov på en osannolik förmåga att rymma och en lika osannolik talang vad gällde detaljerade men helt uppdiktade beskrivningar av sin egen bakgrund.

Källor:

Göta hovrätt, Advokatfiskalen Kronobergs län EVIIAABA:580 (1720), bild 6590.

Kyrkoarkivalier från Dädesjö.

Karta över Kronobergs län 1731, Lantmäteristyrelsens arkiv (Lantmäteriet, Historiska kartor).

Skifteshandlingar från 1783 angående Asby i Dädesjö socken (Lantmäteriet, Historiska kartor).

Mer att läsa om Elin Jönsdotters förehavanden finns i ett antal domstolsprotokoll:
Göta hovrätt, Advokatfiskalen Blekinge län EVIIAABB:129 (1713), bild 1050,
Göta hovrätt, Advokatfiskalen Kronobergs län EVIIAABA:438 (1714), bild 860,
Göta hovrätt, Advokatfiskalen Kalmar län EVIIBAA:433 (1718), bild 560,
Göta hovrätt, Advokatfiskalen Blekinge län EVIIAABB:176 (1719), bild 2470 och 2530,
Göta hovrätt, Advokatfiskalen Kalmar län EVIIBAA:437 (1720), bild 130.