Per Jonsson (1622–1707)

Riksdagsman från Skärbäck

Vid 1664 års vinterting i småländska Västra härad utsågs Per Jonsson från Skärbäck i Ramkvilla socken att företräda häradsallmogen vid den riksdag som skulle inledas i Stockholm i maj. Per kom ursprungligen från Viås i Sjösås socken, men 1651 hade han flyttat till Skärbäck Södergård sedan han gift sig med en av gårdens döttrar, Maria Nilsdotter.

Till resan och uppehället i Stockholm beviljades Per Jonsson ”efter vanlig sed” 6 öre silvermynt från varje gård i häradet. Med sig fick han också en lång skrivelse med ”besvärspunkter” som han förväntades framföra under riksdagen. Klagomålen handlade främst om de skatter och andra pålagor som tyngde allmogen, särskilt de som hade tillkommit under de gångna krigsåren. Skattetrycket hade förblivit oförminskat trots att ”fred och rolighet [lugn]” nu hade återställts i fäderneslandet, men allmogen ville bli förskonad från de nya skatterna ”efter utländske krigens gjorde fred”.

Klagoskriften avslutades med följande ord, avsedda att understryka behovet av skyndsam skattelindring:

Slutelig och ytterst underdånigst förmodar [väntar] den menige man i Västre härad på föreskrivne besvär allernådigst audiens, svar och bönhörelse, emedan en stor träffelig skada timade här i Västre härad genom ett häftigt skadeligt hagel och regn, vilket skedde ... fjorton dagar efter Valburgamässo Anno 1663, som gjorde stor omätlig skada på sådde åkrarna, ängar och annat, varav förorsakades stor årsmissväxt i häradet, alltså och av store föreskrivne besvär haver tilldragit sig allmogens utarmning och fattigdom större än någon kan tro eller avsäga.

Det är svårt att avgöra om Per Jonsson och övriga representanter för bondeståndet fick något som helst gehör för den här typen av klagomål. Den riksdag som ägde rum 1664 är snarare känd för den stränga överflödsförordning som då blev införd. Förordningen skulle i första hand motverka ”prakt och prål” och andra excesser i de högre stånden, men även bönderna ansågs behöva förbud mot överdriven lyx. Exempelvis förbjöds allmogen att bära kläder av siden och andra dyrbara material.

Att vara riksdagsman, eller herredagsman som det också kallades, var ingen heltidssyssla på 1600-talet. Riksdagen år 1664, den enda som Per Jonsson bevistade, avslutades i början av september, och nästa ägde inte rum förrän fyra år senare. Men den som en gång blivit utsedd att delta i en riksdag hade därmed skaffat sig en titel och ett rykte som varade livet ut.

När Per Jonsson många år senare avled hade prästen följande att berätta i Ramkvilla församlings dödbok:

1707, 3 februari. Per Jonsson i Skärbäck, född av ärliga och gudfruktiga föräldrar i Viås och Sjösås socken, varit hos föräldrarna i 29 år, gift 56 år, född 8 barn. Sjuk 6½ år, varit herredagsman. Dess ålder 85 år. Begraven emellan lilla kyrkodörren och stapeln.

Källor:

Ramkvilla C:1, s. 242.

Mantalslängder från Sjösås och Ramkvilla.

Göta Hovrätt, Advokatfiskalen Jönköpings län, EVIIAAAC:28a (1664), bild 2770.

Av Claes Bernes

Till antavlan | Hem