Magnus Jonasson (1790–1866)
Elin Svensdotter (1803–1896)

Magnus Jonasson och Elin Svensdotter gifte sig i Dädesjö nordost om Växjö år 1823. Magnus kom från annat håll – han var född i Linneryds socken sydost om Växjö. Nio år gammal flyttade han till grannsocknen Nöbbele med sina föräldrar, och i vuxna år arbetade han som dräng såväl där som i andra socknar i närheten.

Elin var född och uppvuxen i Postgården i byn Skårtaryd i Dädesjö socken. Vid 16 års ålder tog hon tjänst som piga på Orraryds herrgård i Nöbbele socken, där Magnus sedan två år tjänade som dräng. Han hade vid det laget hunnit bli 28 år gammal.

Efter tre år på herrgården återvände Elin 1822 till Dädesjö, och när Magnus året därefter gifte sig med henne flyttade också han dit. Prästen i Nöbbele skrev ut flyttattester – ett slags intyg angående deras läskunnighet, kristendomskunskap och allmänna leverne – som Elin och Magnus sedan fick överlämna till prästen i Dädesjö.

Flyttattesterna ovan tyder på att Elin hade bättre kristendomskunskaper än Magnus. Enligt prästens bedömning kunde hon exempelvis på ett ”försvarligt” sätt återge innehållet i Luthers katekes utantill, medan Magnus förmåga i det avseendet bara var ”hjälplig”. Att hennes förståelse av innehållet bedömdes som ”enfaldig” ska knappast tolkas som kritik – i de här sammanhangen kunde det uttrycket förr betyda ”okonstlad” eller ”uppriktig” snarare än ”obegåvad”.

Vaccineringen som nämns i attesterna utgörs av den smittkoppsvaccinering som började införas i Sverige  kring år 1800.

I Dädesjö slog sig paret ned i byn Eke, till en början i Bosgården och sju år senare i Backegården.

Familjen utökades under de här åren med fyra barn, men dottern Christina avled tolv år gammal i ”dragsjuka”, en åkomma som kännetecknades av svåra kramper och kan ha utgjorts av hjärnhinneinflammation eller ergotism (mjöldrygeförgiftning orsakad av svampangripen säd).

Övriga tre barn överlevde till vuxna år. Sonen Jonas Peter Magnusson gifte sig 1849 och flyttade till Mästreda i Sjösås församling, medan äldsta dottern Catharina och hennes man i början av 1850-talet övertog föräldrarnas andel av Backegården. Några år senare gifte sig även den yngsta dottern, Anna. Hennes make emigrerade år 1869 till Minnesota i USA, och två år senare flyttade också hon dit med två barn.

När dottern och mågen tog över Backegården flyttade Magnus och Elin till torpet Rydholm (även kallat Ryatorpet), som hörde till gården och låg i utkanten av Eke by.

Till torpet Rydholm (de röda byggnaderna på den här skifteskartan från 1863–64) hörde inägor bestående av 1,25 hektar åker (ofärgade arealer med nummer från 990 till 1007) och 2,9 hektar ängsmark (grönfärgade arealer med nummer från 1670 till 1698).

Försörjningen var mager och hushållet fattigt. När Magnus år 1866 avled uppgick dödsboets nettobehållning till 75 riksdaler. Boskapen – två kor, två får, två lamm och en bagge – stod för två tredjedelar av det värdet.

Elin bodde kvar ensam på Ryatorpet i närmare tio år sedan Magnus hade dött, men därefter flyttade hon tillbaka till dottern och mågen i Backegården. När hon till sist avled år 1896 var hon 93 år gammal och hade därmed blivit församlingens äldsta invånare.

Källor:

Kyrkoarkivalier från Dädesjö, Linneryd, Nöbbele, Uråsa och Östra Torsås (flyttattester i Dädesjö HII:1, bild 2460 och 2660).

Bouppteckningar från Uppvidinge häradsrätt (FII:41 s 939 och FII:56 s 1141).

Skifteshandlingar från 1871 angående Eke by i Dädesjö socken (Lantmäteriet, Historiska kartor).

Wendy Negley, Oregon, USA (ang. dottern Anna).