Jon Nilsson i Lilla Bråna ( –1683)

Uppbådad till skånska kriget

År 1676 invaderades Skåne av danskarna, som var ute efter att återta vad de hade förlorat vid freden i Roskilde. Efter det blodiga slaget vid Lund i december förskansade de sig i Landskrona och Helsingborg, medan större delen av de svenska trupperna tillbringade vintern i Malmö. Ingen av de båda arméerna hade vid det laget kontroll över den skånska landsbygden. Där härjade bara mindre patruller, kallade ”partier”, som skickades ut från de befästa lägren för att skaffa proviant eller foder och eventuellt ge fienden ett nålstick.

Framåt sommaren 1677 uppbådades tre eller fyratusen småländska bönder  för att ansluta sig till den reguljära armén och hjälpa till att driva ut danskarna från Skåne. Den 14 juli bekämpade svenskarna framgångsrikt den danska armén i ett slag utanför Landskrona.

En av de uppbådade bönderna hette Jon Nilsson och hörde hemma i Lilla Bråna i Tolgs socken strax norr om Växjö. Sannolikt deltog han på ett eller annat sätt i slaget vid Landskrona. Säkert är att han deltog i det småskaliga ”partikriget”, som vid det laget mest gick ut på att skaffa mat genom räder hos traktens befolkning – något mer organiserat sätt att förse bondeuppbådet med proviant tycks knappast ha förekommit. Det här framgår av vad Jon Nilsson i början av augusti berättade inför tinget hemma i Norrvidinge härad:

Då allmogen för några veckor sedan voro i Skåne, haver Jon tillika med några flera varit på ett parti, och ibland annat funnit något bröd såsom ännu oskiftat var partigängarna emellan. Emellertid [under tiden] haver Jon gått till sitt andra följe, vilka beklagade sin hunger, att de icke någon av dem skulle hava ett stycke bröd. ”Jo,” svarade Jon, ”fuller [visst] vet jag var bröd är, men jag understår [vågar] mig intet taga därav. Vi fingo det för en stund sedan på partiet, och det är ännu intet bytt [fördelat].” Då hans kamrater bad honom för Jesu namns skull giva sig därav en kaka, haver han gått till, tagit en kaka och delt dem emellan.

Att Jon framträdde inför tinget berodde på att en annan av de uppbådade bönderna, Nils Persson i Källreda, hade beskyllt honom för stöld i samband med räden ifråga. Vad anklagelsen egentligen bestod i förblev oklart, eftersom Nils Persson uteblev från tinget på grund av sjukdom. Tingsrätten valde hur som helst att frikänna Jon, inte bara för att Nils var frånvarande utan också av flera andra skäl, nämligen:

Jon Nilssons samvete tvingar [besvärar] honom så för denna beskyllning att han intet kan understå sig gå till Herrans nattvard.

En dödelig tid är för handen.

Saken av mycket ringa värde.

Hela allmogen, så nämnden som häradsborna, enhälleligen med en mun betyga det Jon i alla sina dagar haver varit en ärlig och uppriktig karl.

Källa:

Göta Hovrätt, Advokatfiskalen Kronobergs län, EVIIAAAD:24, bild 560 (1677).

Av Claes Bernes

Till antavlan | Hem