Jon Nilsson (1697–1765)

Fjärdingsman i Ramnåsa

Jon Nilsson bodde livet igenom på Ramnåsa Erngisslegård i Dädesjö socken nordost om Växjö. Vid sidan om jordbruket var han en tid sysselsatt som fjärdingsman.

Som biträde till länsmannen skulle en fjärdingsman bland annat hjälpa till med uppbörden av skatter och andra avgifter. Vid ett tillfälle år 1737 stötte Jon Nilsson på problem med ett sådant uppdrag. Domboken från Uppvidinge häradsrätt berättar att

kronolänsmannen välaktad Magnus Gräfling å ämbets vägnar, jämte fjärdingsmannen Jon Nilsson i Ramnåsa, instämt bonden Jonas Gudmundsson i Åshult för det han med okväden och skällsord skall överfallit fjärdingsmannen uti sin exekutionsförrättning vid uppantning [utmätning] av innestående kronoräntor [skatter] och 3 daler silvermynts böter för skoghygge.

Jonas Gudmundsson, närvarande, förklarade att [efter]som han visste sig icke vara till några böter sakfälld, varföre han borde pantas, så utlät han sig till fjärdingsmannen: ”Jag har väl sett din stora näsa förr”, och mera tal var icke dem emellan; vilket Jon Nilsson även vidgick [medgav].

Jon Nilsson tvingades också medge att han hade tagit fel på person. Den som stod i skuld för resterande skatter och böter var inte Jonas Gudmundsson själv utan hans farbror. Denne hette också Jonas och hade föregående år bott hos brorsonen i Åshult, men nu hade han flyttat därifrån.

Man kan tycka att Jonas Gudmundsson under sådana omständigheter förtjänade att frikännas. Visserligen var det i lag förbjudet att yttra ”ohövliga eller håniska ord” inför tjänsteförrättande myndighetspersoner, men tingsrätten ansåg att fjärdingsmannen på grund av sitt misstag inte kunde sägas ha utövat sitt ämbete när han träffade Jonas. Det betydde att just den lagparagrafen inte var tillämplig. Men  Missgärningsbalken innefattade ett generellt förbud mot ohövligheter gentemot andra, och Jonas dömdes därför att böta en daler ”för sin ohöviska utlåtelse emot fjärdingsmannen Jon Nilsson”.

*

Tillsammans med sin hustru Kerstin Persdotter fick Jon Nilsson nio barn, men bara två av dem överlevde till vuxna år och fick efterkommande.

Jon Nilssons och Kerstin Persdotters barn
Namn	Född	Död	Livslängd	Maka/make
Karin	1720	1737	16 år
– (dödfödd)	1722	1722	–
Nils	1723	1723	5 veckor
Måns	1724	1759	35 år	Kerstin Månsdotter
Nils	1727	1734	6½ år
Anders	1727	1732	5 år
Bengta	1730	1787	56 år	Johan Bengtsson
Maria	1734	1738	4 år
Adam	1737	1738	3 månader

Samtliga nio barn till Jon och Kerstin både föddes och dog i Ramnåsa Erngisslegård. Parets båda yngsta barn avled med bara åtta dagars mellanrum i februari 1738. Familjen i gårdens andra halva miste tre barn vid samma tid. Sannolikt föll de offer för smittkoppor eller någon annan epidemisk sjukdom.

År 1757 sålde Jon och Kerstin sin del av Erngisslegården till dottern Bengta och hennes man, med förbehåll om undantag i form av ”1 tunnlands åker samt vinter- och sommarföda till tvenne kor jämte nödigt husrum”.

Källor:

Kyrkoarkivalier från Dädesjö.

Uppvidinge häradsrätt, AIa:12 (1737), bild 169; AIa:18 (1757), bild 10200.

Av Claes Bernes

Till antavlan | Hem