Jonas Simonsson (1708–1785)
Ingrid Jonsdotter (1710–1786)

Fyra av deras elva barn överlevde


Jonas Simonsson från Asby i Dädesjö socken och Ingrid Jonsdotter från Nottebäck gifte sig 1730. De bosatte sig i Asby Västergård och blev kvar där livet ut. Under åren 1731–52 fick de sammanlagt elva barn, men sju av dem dog som spädbarn eller småbarn:

Jonas och Ingrids barn

Namn

Född

Död

Livslängd

Dödsorsak

Sara

1731

1808

77 år

Rödsot (dysenteri)

Nils

1734

1735

1 år


Ingrid

1736

1736

2 månader


Britta

1737

1813

75 år

Ålder och bräcklighet

Ingrid

1740

1744

3 år


Sven

1743

1815

72 år

Gyllenåder (hemorrojder)

Nils

1746

1746

3 veckor


Kerstin

1746

1751

 4 år

Kopporna (smittkoppor)

Maria

1749

1749

4 månader


Johannes

1750

1751

3 månader

Mässling

Magnus

1752

1819

66 år

Ålder och bräcklighet

Under sin tid som småbarnsförälder drabbades Jonas av ett missöde som fick kännbara följder. I juli 1737 brände han ett hygge, förmodligen för att sedan kunna odla råg där, men ”oaktat han vårdat elden när svedjan avbrändes och därefter efter icke någon eld vidare än uti någre tjärstubbar varit synlig, som han förmodat ingen verkan skulle haft, eller därav någon eld yppas, har dock på tredje dagen därefter elden utur en granrot kommit lös och itänt den nästgränsande skogen”. Branden fick begränsad omfattning – på sin höjd ett par tusen kvadratmeter – och den skog som gick förlorad värderades inte till mer än 24 öre silvermynt (tre kvarts daler). Men Jonas hade försummat att röja skogen intill hygget för att minska brandrisken, och ovarsamhet vid svedjande bestraffades strängt: i enlighet med Byggningabalkens kapitel om skogseld dömde tingsrätten honom att böta 100 daler. Det var ett belopp som man kunde köpa en mindre gård för. Kunde han inte betala böterna skulle han i stället straffas med 24 dagars fängelse på vatten och bröd. Det sistnämnda var i praktiken en brutal kroppslig bestraffning – inte bara inlåsning utan en synnerligen kännbar svältkur. Vilket straff Jonas till sist fick avtjäna framgår inte av dokumenten.

1734 års Byggningabalk, kap. 15 (Om skogseld), § 1

Vill man svedjeland bränna; avröje då skogen näst omkring, gräve upp jorden, och have vatten där hos och annan redskap, som tjänar att släcka elden med. Tilsäge ock nästa grannar att vara vid handen, och komma till hjälp, där så omtränger [behövs]. Var som förr än han det allt gjort haver, eller då starkt väder [blåst], stor torka och hetta är, tänder eld å svedjeland, eller går därifrån innan elden alldeles utsläckt är; böte tio daler, ändock [även om] ingen skada sker. Sker skada; gälde av gods sitt, och böte hundrade daler.

Jonas och Ingrid överlät med tiden sin andel av Asby Västergård till den ene av de överlevande sönerna, Magnus. Den andre sonen, Sven, bosatte sig i Asby Östergård, medan dottern Britta och hennes man Gudmund Svensson blev delägare i Asby Storegård. Brittas och Gudmunds dotterdotter Lena Jonsdotter kom senare, år 1803, att gifta sig med Samuel Jonsson, vars far- och morföräldrar kom från Asby Mellan- resp. Östergård. Lenas och Samuels efterkommande har därmed rötter i samtliga gårdar i Asby.

Asby

Ett par år innan Jonas och Ingrid avled, år 1783, genomgick Asby storskifte, och då ritades den här kartan över byns centrala delar (kartan kan studeras i sin helhet här). Byn bestod av fyra gårdar: Storegården (betecknad A på kartan) låg för sig själv, medan Öster-, Mellan- och Västergårdarna (B, C resp. D) låg tätt samlade. Gårdarna ligger än i dag kvar på sina ursprungliga platser, på en hög kulle med vidsträckt utsikt över det omgivande landskapet.


Källor:

Kyrkoarkivalier från Dädesjö och Nottebäck.

Uppvidinge häradsrätt AIa:12 (1737) bild 343.

Skifteshandlingar från 1783 angående Asby i Dädesjö socken (Lantmäteriet, Historiska kartor).