Jonas Danielsson (1741–1807)

Jonas Danielsson var yngst i en syskonskara på fem. Han föddes i Blötvik i Linneryds socken sydost om Växjö, där hans förfäder på farssidan hade bott sedan minst hundra år.

Jonas var knappt mer än ett år gammal när han 1742 miste sin far, Daniel Torsson. Några månader tidigare hade också Jonas äldsta syster Gertrud avlidit, 14 år gammal. Med de kvarvarande fyra barnen flyttade modern Karin Jonsdotter därefter till Hultet i samma socken. Där hade hon av allt att döma vuxit upp, och där bodde också två bröder till henne.

Karin Danielsdotter, äldst av de fyra barnen, gifte sig 1747 och flyttade hemifrån, 17 år gammal. Kvar hemma hos modern fanns då Jonas, hans storebror Daniel samt storasystern Lisbeth, i husförhörslängder och andra dokument beskriven som svagsint eller ”alldeles avvita” (vanvettig).

När modern åtskilliga år senare, sommaren 1773, insjuknade i rödsot (dysenteri) och låg på sitt yttersta lät hon upprätta ett testamente, där hon förklarade att

sönerna gått modren tillhanda i många år, hulpit henne att uppehålla gården, betalat husets iråkade skuld, samt för övrigt hulpit modren att med bekymmer och sorgfällighet i 20 års tid sköta den eländiga deras syster.

Modern ville att Jonas skulle få överta hennes andel av hemmanet i Hultet, förutsatt att han löste ut sina syskon,

och ifall Herren behagade låta den eländiga dottern länge leva, bör hon hos sin yngre broder Jonas hava sin tillbörliga skötsel och underhåll till dödsdagar.

Sex dagar senare avled modern, och Jonas löste efter en tid ut den svagsinta systern Lisbeths arvslott i hemmanet via hennes förmyndare, syskonens farbror Måns Torsson. Som ersättning åtog han sig att försörja henne livet ut.

Men brodern Daniel ville inte släppa taget om hemmanet i Hultet. Han gjorde upp med svågern Gumme Jonasson om att köpa andelen som ärvts av dennes hustru,brödernas äldsta syster Karin . Formellt var det Gumme snarare än Karin som hade bestämmanderätt i frågan, eftersom han i egenskap av make också var hennes förmyndare. Men Karin var inte med på noterna utan stämde maken inför Konga häradsrätt, som hävde köpet eftersom det hade skett utan hennes samtycke. Kort därefter kunde i stället Jonas lösa ut hennes andel av hemmanet.

Daniel, som fortfarande hade kvar sin egen arvslott i Hultet, gav sig inte. Han stämde ett par år senare sin bror och krävde att moderns forna andel i hemmanet skulle delas lika med honom.

Ett av argumenten var att Jonas påstods ha misskött vården av systern Lisbeth, det åtagande som utgjorde villkoret för att han skulle få överta hennes arvslott. Två vittnen framträdde i rätten och berättade att de två år tidigare hade hittat Lisbeth på en äng, där hon i tre dygn hade legat alldeles naken.

Mot detta invände både Lisbeths förmyndare och Jonas själv att Lisbeth var

så svagsint att hon aldrig tål kläder på kroppen, och att vid det av vittnen omnämnde tillfälle de henne eftersökt på alla ställen där de förmodat henne vara, utan att hon kunnat igenfinnas förrän vittnen med henne hemkommo. Försäkrandes Jonas Danielsson i övrigt att nödig vård och uppehälle inte skall fela, utan hans förbindelse i den delen efter yttersta förmåga uppfyllas.

Konga häradsrätt konstaterade att Jonas hade alla de dokument och avtal han behövde som rättmätig ägare till systrarnas andelar av hemmanet, och Daniels krav avvisades helt och hållet. Tre år senare, 1781, tycks Daniel ha gett upp motståndet. Jonas kunde då köpa också hans arvslott och bli ensam ägare till den del av hemmanet som modern tidigare innehaft.

Jonas var vid det laget gift – hustrun hette Lena Johansdotter, och paret hade fått en son tillsammans – men dessförinnan hade han haft en utomäktenskaplig förbindelse med Maria Jonasdotter, piga på gården i Hultet. Detta hade 1774 resulterat i en dotter som fick namnet Gertrud. Pigan ifråga fick senare barn med andra män. Hon gifte sig efter några år med en av dem, en drygt tjugo år äldre f.d. soldat, som inte långt därefter dog i spetälska. Ännu i början av 1800-talet bodde änkan kvar i en backstuga med Gertrud och två andra barn. I husförhörslängden betecknas de som ”tiggare allesammans”. Både Gertrud och hennes mor försvinner sedan spårlöst ur dokumenten.

Jonas hustru Lena avled redan 1784, bara 31 år gammal, men Jonas gifte 1786 om sig med Catharina Jakobsdotter från Älmeboda socken. Hon var då 22 år gammal och 22 år yngre än maken, och paret fick under de följande åren sju barn.

År 1799 bytte Jonas och hans hustru sin hemmansdel i Hultet mot en andel i en gård i Kåralycke i Nöbbele socken några kilometer därifrån. Där blev de kvar livet ut. Jonas avled 1807 och hans hustru 1815. Deras äldsta dotter tog över gården tillsammans med sin man.

Källor:

Kyrkoarkivalier från Linneryd och Nöbbele.

Konga häradsrätt AIa:39 (1777–78) bild 6840 och 9370; FII:5 (1785) s. 263; FII:15 (1807) s. 1813.