Håkan Frännesson (ca 1641–1710-talet)

Håkan Frännesson var i unga år ryttarkorpral, men han tog avsked redan innan han hunnit bli 40. Avskedspasset från 1678 intygar ”hans redeliga förhållande i Konungens tjänst”.

Håkan ägnade resten av livet åt gårdsbruk i Blötvik i Linneryds socken sydost om Växjö. Även hans föräldrar, Fränne och Märta, bodde på gården och var i livet ännu på 1690-talet. Håkans hustru hette Gertrud Gummesdotter, och paret hade under 1670- och början av 1680-talet fått minst fyra barn.

På vintern år 1700 hamnade Håkan i handgemäng med grannen Daniel Jonsson i Blötvik. Håkan och hans svågrar Måns Jönsson och Per Persson, som också bodde i byn, hade samlats för att bränna sly, men Daniel dök inte upp förrän det redan var påtänt. När Håkan bad Daniel att hjälpa till svarade denne:

Det är nog tänt, den och den tände på. Sedan sade Håkan: packa dig din kos din prackare [odugling], om du intet vill göra något gagn. Då gick Daniel litet bort, och kom strax igen, och sade åter Håkan: tänd på din prackare. Daniel svarade: I äre nog god prackare själv, och så nappade Håkan till en raft [stör] och gick emot Daniel, som kastade yxan från sig, och fick i en stake ... och slog Håkan först åt Daniel, men vet intet om han råkade [träffade] honom, då Daniel slog till Håkan ett slag på armen och ett på låret, och det tredje i huvudet, så att bloden tog på rinna och han föll kull. När Daniel det såg lopp han bort till skog från yxa och allt.

Konga häradsrätt utkrävde böter av Håkan ”för tvenne skällsord” och av Daniel för de tre slagen mot Håkan. Daniel skulle dessutom ersätta Håkan  för sveda, värk och tidsspillan, men enligt”nämndens besiktigande” hade Håkan inte fått några bestående men. Eftersom båda parterna uttryckte farhågor för ”varandras oförrätt och övervåld” fastställde rätten också vite ”för den som den andra först antingen själv eller genom sitt folk oförrättar och överfaller”.

Källor:

Kyrkoarkivalier från Linneryd (AI:1 s. 28).

Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län EVIIAAAD:69 (1700) bild 1770, s. 13; dito EVIIAABA:437 (1714) bild 810, s. 151.