Håkan Eriksson i Björkekull ( –1677)

Torkade och rökte en oxe som inte var hans

Den 7 november 1672 ställdes frälsebonden Håkan Eriksson inför Uppvidinge häradsrätt, anklagad för att ha stulit en oxe tillsammans med sonen Jon Håkansson. Oxen tillhörde en av traktens mer bemärkta män, befallningsmannen Sven Moberg.

Vid en rannsakning i Håkans hus, beläget i Björkekull i Drevs socken, hade man påträffat oxen ”torkad och rökt”, och därtill oxens hud. Håkan kunde därför knappast neka till stölden. Han erkände att de hade tagit oxen ute på betesallmänningen, där den hade gått tillsammans med hans egna djur. Han skyllde på en kvinna i Jordberga socken som hade hotat honom med den onde – kvinnan hade tidigare uttalat liknande hotelser mot Håkans hustru, som därefter hade blivit sjuk – men häradsrätten ansåg detta vara ”en fåfäng excus”, en dålig ursäkt.

Håkan och hans son blir också uppmanade att bekänna annat som de ”tvivelsutan hava stulit”, men båda nekar tvärt till allting i den vägen. Rätten får därför nöja sig med att döma Håkan och sonen att ersätta Moberg med 10½ daler för oxen och därtill böta det tredubbla beloppet, 31½ daler.

I samband med rättegången hölls Håkan och hans son i häkte, men de satt inte i ”häradskistan” (kronans häkte) utan hade på egen begäran blivit inhysta hos krögaren i Lenhovda – gästgiverierna bistod ofta med tillfällig förvaring av brottslingar och brottsmisstänkta. Där fick Håkan sitta med handklovar och en träblack låst om båda benen. Likafullt lyckades han efter rättegången rymma från krögarstugan.

Böterna tycks han på ett eller annat sätt ha betalat, men häradsrätten anklagade honom nu i stället för rymningen. Håkan höll sig undan i flera år, men den 14 juni 1676 ”framkom omsider för rätten Håkan i Björkekull, som fuller åtskillige gånger haver varit stämd men intet förr comparerat [infunnit sig]”. Håkan tillfrågades hur han hade kommit loss, och han svarade att sonen hade knackat lite med en sten på det ena av blackens båda lås, medan det andra låset och de båda låsen i handklovarna helt enkelt hade gått att dra isär.

Efter ”noga övervägande” fann rätten att Håkan och sonen Jon inte hade brutit mot gällande bestämmelser när de rymde, eftersom 1) krögarstugan inte var något fängelse i egentlig mening, 2) domaren inte hade förordnat att de båda fängslade skulle slås i järn, och 3) de ”varken kronans järnfängsel eller någon dörr, mur eller vägg brutit”. De dömdes därför ”fria och lediga”, förutom att Håkan skulle betala 12 öre silvermynt för sin åverkan på krögarens lås.

Källor:

Göta Hovrätt, Advokatfiskalen Kronobergs län, EVIIAAAD:30 (1672), bild 1030; EVIIAAAD:31 (1676), bild 270.